360 HELGE KJELLIN delvis kunnat föras tillbaka till 1100-talet, och jämför man dessa med de närmast belägna värmländska (de nuvarande eller vanligen deras föregångare), så märker man snart en påfallande överensstämmelse dem emellan. Särskilt livlig synes kontakten mellan Kållands och Näs häraders kyrkor varit, vilket f. ö. är mindre underligt, då ju de båda mitt emot varandra i Vänern utskjutande uddarna bilda en liksom naturbetingad förbindelseled. I de flesta fall har nog Västergötland — såsom förut sagts — varit den givande och Värmland den mottagande parten, och i stort sett kan man också om Värmlands kyrkliga konst säga, att den är en sammansmältning av norsk och västgötsk kyrkokonst, med naturligtvis starkare prononcering åt respektive gränsändar. På grund av grannskapet till Norge skulle man tro, att stavkyrkan varit mer allmänt företrädd i landskapet, än vad man av bevarade lämningar kan sluta sig till. Någon ännu stående stavkyrka finnes där ej, och det är endast från Blomskog man lyckats rädda några rester av en dylik (fig. 90) — en ofullständig, men med djurornamentik utsmyckad portalomfattning samt en avspjälkad ribba av en vanlig väggplanka. Genom litterära anvisningar har Ekhoff* också trott sig kunna påvisa, att stavkyrka skall hava funnits i Lysvik och Kila. Däremot har han alldeles förbisett Stavnäs, vars namn likväl redan det ger en viss hänvisning, och där beskrivningen på kyrkan — hos Rhyzelius och Djurklou? — tydligt angiver stavkonstruktion. En dylik innebär, att väggarna uppförts av virke, rest i vertikal ställning samt infalsat i golvsyllar och överliggande hammarband.? De olika väggplankorna äro också vanligen sinsemellan sammanfogade, vilket kan ske på flera olika sätt, genom dymlingar, lösa fjädrar eller genom olika kombinationer av »nåtar» och »fjädrar»*. Den konstruktion, som använts i Blomskog, är specifikt norsk och 1 Emil Ekhorfrf, Svenska stavkyrkor, Sthlm 1913—16-? G. Djurklou, Antiquitetsintendentens berättelse öfver en resa i Värmland 1867, handskr. i Vitterh., Hist.- och Antikv.-Akademien. : 3 Genom missuppfattning av ordet »stav» — såsom om därmed skulle avses spånbeklädnaden — har man på sina håll under senare tid och redan på 17c0 talet oriktigt benämnt dylika spånade kyrkor för stavkyrkor. * Nåt = en djup, vertikalt infälld kantränna; fjäder — en till en dylik nåt passande avfasning av plankan.