376 HELGE KJELLIN överlämnade, med en figurbård smyckade dopfunt, vilken direkt härstammar från Västergötland, där flera dylika påträffats. Foten till denna senare — liksom på de västgötska — består av en attisk bas (vulst-hålkäl-vulst), sådan som även en del skånska 1100-talsfuntar äga. Fottypen har nog också därifrån sitt ursprung för de båda övriga nämnda landskapen. Ännu ett par dylika baser hava av mig påträffats i Värmland: i Eda, Glava och Bro. I sistnämnda kyrka finnes även en liten del av den forna skålen, visande en konung under en arkad, med vriden sidokolonn och i bågstycket tvårefflat flätmotiv. Till samma krets bör också Övre Ulleruds dopfunt räknas, vars nu tyvärr starkt vittrade skål ävenledes varit bildornerad. Av en norsk dopfuntstyp från 1200-talet, den gudbrandsdalske, * har Värmland ett par vackra representanter i Västra Fågelvik och Långserud med å den förra tvårefflade bandmotiv, i s. k. fotangelform samt med vanlig flätning, därjämte »snörögle»-motiv och nyckelhålsformade reliefnedsänkningar, medan Långserudsfunten är av betydligt enklare ornering. Den största dopfuntsgruppen är dock den s. k. »flikmönstriga», så döpt av mig på grund av orneringen, vilken grupp är spridd över snart sagt hela Värmland och även företer talrika exemplar i Dalsland och Norge, där den säges vara typisk för Smaalenenes amt. Den förekommer också på sina ställen i Västergötland; ett enda exemplar har t. o. m. förirrat sig till Skåne2 och ett annat till Danmark. På grund av att typen ömsom företer, ömsom saknar avtappningshål, torde den få dateras till tiden omkr. 1300. De värmländska medeltidsfuntarna äro i allmänhet av täljsten, ett material, som mycket förekommer i Norge, men varav både Dalsland och Värmland kunna uppvisa brott. Från senare tid än medeltiden finnas även några dopfuntar, ehuru då snidade i trä eller hamrade i mässing. Rökelsekar äro kända från ett 10-tal värmländska kyrkor, ciborier (hostieförvarare) finnas i Grums och Frykerud, och Södra Råda har haft en monstrans (ett kärl, vari hostian visades för menigheten). Endast från en kyrka — Norra Ny — omtalas ett 1 Jfr H. Fett, Norges Kirker i Middelalderen, Kristiania 1909. 2 S:t Ibb, Rönnebergs härad. Jfr L. Tynell, Skånes medeltida dopfuntar, 1915.