KYRKLIGA MINNESMÄRKEN I VärkmLand 377 akvamanile, ett slags egendomlig offerkanna av metall, oftast i form av ett djur. Ett votivskepp (för god segling) och en silverlöja (för god fiskelycka) hava hängt i resp. Södra Råda och Visnums-Kils kyrkor. Några sakramentskåp, vari nattvardskärlen brukade förvaras, finnas ännu kvar, nämligen i Visnums-Kil, Hammarö och Ekshärad, och små processionskrucifix av metall äro kända fran Åstenskogs försvunna kyrka i Långserud samt från Stavnäs och Gillberga, det från Åstenskog (nu i Stat. hist. museum) av emaljerad, förgylld koppar och från tiden omkr. 1200. Vid processionerna, särskilt vid bröllop, användes under medeltiden långa, vanligen vridna ljusstavar med bleckkronor eller piggar i ändan; sådana finnas i behåll från några av landskapets kyrkor. I Dalby begagnade man också under katolsk tid »små klockor att bära för lik», och från Norra Ny omtalas en liknande klocka. Av medeltida textilier är högst litet bevarat; en märklig drällduk, med lejon och dubbelställda fåglar som motiv, finnes dock i Södra Råda, likasom en korkåpa av gyllenduk i Eskilsäter och en på 1700-talet renoverad mässhake med bildbroderat kors i Holmedals kyrka. Bland senare textilier är egentligen att nämna endast ett i kinesiskt silkebroderi utfört antependium i Visnums-Kils kyrka, ett minne från ostindiska kompaniets dagar. Vid tiden för Karl XII:s manskapsuppbåd förfärdigades för häraderna och socknarna särskilda fanor med resp. häradsvapen eller sockennamn målat på linneväven; en dylik finnes ännu i Grums kyrka, medan andra hava räddats till Nordiska museet. De äldsta nattvardskärl, som finnas bevarade i landskapets kyrkor, härröra från 1600-talet, men förete ingen ovanligare form eller utsmyckning. Före dessa silverpjäser begagnades i Värmland på sina håll även nattvardskärl av tenn, liksom man t. ex. i Ed och Tveta på 1800-talets början använt dylika av glas. Av belysningsredskap återgå en del enkla, smidda armstakar eller hängkronor av järn till medeltiden, t. ex. i Södra Råda och Södra Ny, men eljest äga kyrkorna huvudsakligast malm- och mässingskronor från 1600- och 1700-talen eller prismakronor från det därpå följande århundradet, en och annan gång visserligen också en äldre glaskrona. Rätt talrikt förekommande, ehuru tyvärr nästan alltid