390 SIXTEN SAMUELSSON avslipningen i många fall gått så långt, att ändelsevokalen bortfallit, och i stället har stamstavelsen fått sammansatt accent, s. k. cirkumflex, t. ex. kåst, vågg (uttalet alltså ungefär kaast, vaagg). Motsvarigheter till denna ändelseavslipning finnas på annat håll. Så stå södra Värmlands e-mål i geografiskt sammanhang med ett stort e-målsområde i östra Norge, där dock företeelsen icke är så genomförd som i Värmland. Bortfall av ändelse med cirkumflex å stamstavelsen förekommer i jämtska och tröndska dialekter men är där begränsad till slutvokalen i långstaviga ord med grav accent, medan det i norra Värmland förekommer i en hel del andra fall och då som motsats till landskapets södra språkområde. I Visnums härad i sydöst är sålunda ändelsen -et i neutrala substantivs bestämda form bevarad, t. ex. bólet, húset, taket, den övriga delen av södra Värmland har t-bortfall, bóle, húse, take, Fryksdalen har bortkastat ändelsen och ersatt den med cirkumflex, bôl, hûs, tåk, medan slutligen större delen av Älvdalen saknar även cirkumflex, så att bol, hus, tak betyda både bord, hus, tak och bordet, huset, taket. Ett annat och ännu mera framträdande fall, då man kan följa ändelseavslipningens gradvisa tilltagande från söder till norr inom Värmland, är best. form plur. av maskulina och feminina substantiv, som, för att taga några exempel, i de södra häradena har formen era, i Jösse och Nordmarks härad oftast ane (med långt eller kort a) eller enne, i Fryksdalen ån med långt a och cirkumflex, i södra Älvdalen an med långt a utan cirkumflex och i norra Älvdalen ann med kort a, alltså: : Södra Värmland: huse eller huset hästera, Brunskog (Jösse): huse hästane, Köla » huse : hästenne, Fryksdalen: hûs hästån, Södra Älvdalen: huse eller hus hästan, Norra » hus hästann. Avslipningen och cirkumflexeringen framträda tydligt också i de norra värmlandsmålens behandling av verbens böjningsformer, t. ex. vånt, väntade, rêv, rivit, brðt, brutit.