392 SIXNTEN SAMUELSSON hug, håg, rug, råg, tru, tro, trug, tråg (alla med ett u-ljud, erinrande om riksspråkets u i hund), r har bortfallit i ändelser, t. ex. galä,* gårdar, och rn (i Dalby) assimilerats till n i t. ex. ban, barn, jän, järn, kvan,” kvarn, och ansatser till s. k. tilljämning förekomma, t. ex. nås < näsa. Vidare må anföras, att g, k, ng och sk även i mid-ljud framför id förmjukats till 7, tj, muljerat n och sch-ljud, t. ex. lijji < liggia, bättjen, bäcken, ditji, dike, tjörtji, kyrka, rötji, röka, änjtji, änka, åschivär, åskväder. Om stamstavelsen innehåller y, uppstår assimilation, t. ex. byjjy, bygga, av byggia, myttjy, mycket, styttjy, stycke. . | Analoga språkföreteelser med de i övre Älvdalen antydda kunna påvisas även annorstädes. S. k. »inre förmjukning», bättjen, bäcken, som även finnes i andra trakter av Värmland, förekommer bl. a. i Mälardalen men icke i götamålen. R-bortfall och pluraltypen hästann äro kända från norska språkområden, sistnämnda typ även från trakter av Dalarna, och ö-ljud framför »tjockt» I från norra och östra Sverige. Ofta saknas dock, som synes, geografiskt sammanhang med de områden, där likartade språkföreteelser uppträda. Som en sammanfattning kan sägas, att de värmländska folkmålen mottagit de starkaste påverkningarna dels och i första rummet från västgötskt, dels från norskt håll. De från Västergötland inkomna novationerna framträda starkast i det sydvärmländska språkområdet, medan det norra bevarat en del konservativa drag. tikum i avslipningen av ändelserna, vilket framträder skarpare, ju längre mot norr man kommer. Den sammanblandning och utjämning av dialekterna, som raskt försiggår under nuvarande kulturförhållanden, framför allt genom inflytande från skriftspråket, saknar här intresse. Till sist må nämnas ett i förhållande till de övriga värmlandsmålen fullkomligt fristående språkområde. I den gamla finnbygden Södra Finnskoga talas (jämte svenskt riksspråk) en rent norsk dialekt, nämligen den varietet av Solörmålet, som förekommer i Solörs finnmark och som inträngt i detta värm- 1 Ä är en otillfredsställande beteckning, då det icke är riksspråkets ä. Öppet a.