24 KLAaS LINROTH Dödligheten bland de av rödsot angripna var ofta stor och uppgick under svårare epidemier till 20 à 30 %. Stundom bortrycktes i samma familj hela barnskaran. Förf. erinrar sig väl från sin egen barndom, huruledes ett rödsotsår från en och samma torparfamilj 5 små likkistor samtidigt fördes till kyrkan i Övre Ullerud för att jordas och vilket fruktansvärt intryck detta och andra liknande fall väckte i den hårt prövade orten. Under andra epidemier var manfallet mindre: i Näs härad dogo 1843 endast 14 % av de insjuknade. Lindrigast kommo städerna från det antal | . E u w g sg k =E äsjg 38 3 Y 83 ë 2 2 & aoo TN 300 7 200 f 100 N Fig. 1. Döde av rödsot i Värmland 1813. onda. Av 162 rödsotspatienter i Filipstad 1857 dogo exempelvis endast 14 eller 8,6 %, under det att rödsotsmortaliteten bland hela länets sjuka samtidigt (möjligen något för högt) beräknats till 29 %. Missväxtår följdes, som nämnt, ofta av rödsot. Särskilt ägnad att gynna sjukdomens utbredning troddes omogen eller frusen säd vara, ävensom bröd, vari bark eller halm blandats. Av sädesslagen har i synnerhet havre, allt för ensidigt njuten i bröd, gröt och välling, ansetts göra individen mottaglig för smitta. Flera av de värmlandsläkare, som haft mesta erfarenheten om rödsot, uttala sig i sådan riktning: så provinsialläkarna Gedner (Karlstad 1764—73) och Lundmark (Filipstad 1801—11) m. fl. Visst är,