SJUukDOmar samT SJUk- OCh HälSOVÅrDd FÖRR OCII NU 33 utan nämnvärd framgång. En yttring av intresset i Värmland för denna rörelse var den originelle brukspatronen Carl Fredrik Geijers stiftelse 1794 av en stipendiefond för teologie studerande av Värmlands nation vid Uppsala universitet, vilka visade håg för »medicinalvetenskapen». Samme man (allmänt känd under benämningen Patron Carl på Uddeholm) uppgives av Hjelt förut hava »anslagit medel till inrättande av ett lektorat vid Karlstads gymnasium, för att eleverna därstädes skulle erhålla undervisning i ett av de för medicine studerande nödiga ämnena». Dessa nödfallsutvägar att bereda tillgång på läkarkunnig hjälp åt landsbygdens sjuka blevo, dess bättre, under 1800-talets lopp obehövliga, därigenom att tillgången på verkliga läkare allt mera ökades. Utvecklingens gång i detta hänseende skall nu i korthet omtalas. — Ännu i början av 1700-talet funnos i hela Sverige blott 9 provinsialläkare. En av dem hade, med station i Örebro, till distrikt hela Närke och Värmland, vilka provinser då bildade ett län. Sysslan innehades 1728—52 av d:r Johan Hesselius, en lärd man och slutligen ledamot av vetenskapsakademien. Efter hans död upplöstes sagda band mellan de båda landskapen, och Värmland fick sin egen provinsialläkare med station i Karlstad. Egentligen ägde skilsmässan rum redan tidigare. Vid 173 års riksdag begärde Värmlands fullmäktige att erhålla en egen provinsialläkare, »som tillika vore kirurg», och föreslogs därtill Pehr Hamnerin, bördig från Kristinehamn. Kungl. Maj:t biföll 1739 förslaget och förordnade d:r Hamnerin till provinsialläkare i Karlstad. Men först efter att i 14 år hava bestritt befattningen fick denne, som erhållit löfte att efter Hesselii död hugnas med provinsialläkarlön, uppbära 300 dal. smt. om året, nämligen 250 dal. av Karlstad och 50 dal. av Kristinehhmn. Men eftersom en provinsialläkarlön vid denna tid med statsbidrag borde uppgå till 500 daler, hemställde collegium medicum, att Hamnerin skulle hugnas med besittningsrätten till säteriet Kroppkärr. Huru härmed gick, känner förf. icke; förslaget omnämnes blott såsom ett exempel på den tidens sätt att stundom avlöna tjänstemän. Anledningen till att städerna så kraftigt, som nyss nämndes, fingo bidraga till provinsialläkarnas avlönande var den, att dessa sam- Värmtland. II. mis1 3