OM VÄrRmLAandDs KRIGSFOLK 87 (6 till antalet) under eget befäl, dels insattes i regementet. Huru arbetskommenderingar utgjordes och indelades, visar oss ett brev av 16 juli 1676 från ovannämnde befallningsman Schröder, däri han nämner, att såsom timmermän vid Eda skans hava Visnums, Ölme, Väse, Älvdals och Fryksdals härader indelats, de 4 förstnämnda i tre omgångar om resp. 10, 8 och 7 man, det sistnämnda i 4 omgångar om 12 man, varje lag med order att arbeta en månad och av socknarna försett med kost för denna tid. De värmländska böndernas krigstjänstgöring under 1600-talet var mycket betungande, ansatta som de samtidigt voro med gärder av allehanda slag, förutom de ständiga inkvarteringarna. Så skriver Leijonhufvud till drotsen 1659 angående inkvartering av överste Liborius’ 400 man: »Hos allmogen i Wermland är ej någon hielp at få, ty de hafwer genom giärders fullgörande till krigsfolket under detta krig samt genom den continuerliga och trägne wachtholdning de sielfva wedh gräntzen hafwa råkat i så stor fattigdom, at de intet hafwa at försöria sig sielfva medh». Senare skriver han (samma år): »Efftersom man förnimmer fienden hafwa fattat så fast och starkt posto emot Wermelandz Grensen, haf:r man måst för osäkerheett skull afholla almogen aff hela Wermelandh till Wacht på gräntzen». Man behöver endast anföra dessa båda brevfragment för att få en inblick i, hur djupt ett krig med Danmark inverkade på ett landskap med sådant läge som Värmland, där från krigets första dag intill den sista befolkningen stod under vapen.1 . Enligt 1619 års stadsstadga voro även städerna skyldiga till en allmän beväpning och antagligt är, att sådan redan då infördes 1 Landshövdingediariet från dessa år innehåller för övrigt rätt mycket av intresse. Så utsändes i januari en order, att alla finnar i Värmland och Bergslagen skulle uppbådas, överses och roteras, »ingen af dem fördrijstar sigh wedh högsta straf tilgiörande att blifua unna(n) af wägen, uthan alle samptelige finnas beredde strax afmarchera och her neder i Frissdalen wedh Sundz kiyrka sigh hopsambla ... och sedan begifwa sigh in i Norige». Den i brev av den 30 juli 1659 anbefallda »pältzegiärden», bestående av en skinnpäls, en skjorta, ett par strumpor, ett par skor och ett par vantar, är visserligen ju ej den första åtgärden i detta hänseende, enär befallning därom utgått redan året förut, men torde vara av intresse, då det är första gången här i Värmland, som pälsplagg anbefallts att levereras till manskapet av rotarna. Ännu en uppgift må lämnas. I brev av den 11 aug. 1659 anbefalles att slå efter 33 förrvmda bergsknektar av kapten Abr. Cronhiorts kompani, vilket visar, att detta regemente redan nu fanns till.