OmM VÄRMLANDS KRIGSFOLK 89 strax låta öfwersee Borgerskapet och så laga, att the hafwa Gewer, Kruth och blij i förrådh». Det var nog det förstorade ryktet om fiendens häftiga anryckande, som vållade den upprepade maningen. År 1679 såg det ännu mera hotande ut. Då hade order redan utfärdats, »att hela Wermelandz Bergzlagh så wähl Philipstadh som Carlskoga» skulle skynda sig till Karlstad, enär fienden låg 7,000 man stark i Vinger, och 24 mars upplästes på rådhuset överste Rehbinders order angående »heela Borgerskapetz här i Stadhen vpbodh åt Eda schantz, och att dhe wähl försedde mz sitt fulla öf:r- och undher gewer samt 3 weckors kåst, ändtelig marscherandes igenom natt och dagh, effter stor fahra är för handen». Även nu var ryktet överdrivet, och staden slapp undan med en vaktkommendering på 20 man. Men ordern visar i alla händelser, i vilket osäkerhetstillstånd Värmlands stadsbor den tiden levde. En annan skyldighet, som berörde städerna, var båtmanshållet. På 1624 års riksdag hade de samtligen åtagit sig att bekosta och underhålla ett kompani sjöfolk, vars egentliga namn var båtsmän, men som lika ofta, i synnerhet under 1600-talet, kallas för bösseskyttar och stadsbeskyttare. Den ursprungliga grunden för utgörandet av dessa soldater till sjöss var, att 10 borgare skulle i fredstid utgöra en skytt eller båtsman, och skulle detta antal i krigstid fördubblas. Man synes dock snart hava frångått denna uttagningsgrund och i stället uttagit dem efter varje stads ekonomiska bärkraft. Såsom bergslagsstad var Filipstad ursprungligen befriat och blev först under 1670-talets krig ålagt att lämna 4 båtsmän. Karlstads kontingent för förra hälften av nämnda århundrade är okänd, men var 1650 12, vilket antal 1676 höjdes till 14 eller med fördubblingskarlarna respektive 24 och 28. Kristinehamn torde under sina första skattskyldiga år hava lämnat 4. År 1677 är siffran höjd till 6. Då Filipstad 1695 förlorade sina stadsrättigheter och borgarna fingo order att flytta till de båda andra städerna, lades hela båtsmansbördan på Karlstad och Kristinehamn, vilka ökade besvär dessa fingo draga till 1711, då Filipstadsborna fingo återtaga sina 6. Båtsmanstalet växlade sedan högst betydligt. Efter branden 1719 blev Karlstad befriat där-