100 C. E. NYGREN på 9 kompanier om tillsammans 5,000 man, vartill kom 200 à 300 med reffelbössor försedda finnar. Även beväpningen kompletterades nu, och åtminstone två år senare synes största delen vara försedd med musköter, reffelbössor och »hakar». År 1716 har varje kompani till och med fanor, varjämte de två närmast gränsen stående voro försedda med undergevär. Sommaren 1713 ankom meddelande, att de efter Pultavaslaget nyuppsatta sex kompanierna åter gått förlorade genom kapitulationen i Tönning, och med stor oro och bekymmer skred man i Värmland till skapande av ett fjärde regemente. Mänskligt att se kunde detta endast ske genom en grundlig bottenskrapning, varvid någon hänsyn ej fick tagas till vare sig ålder eller kroppskonstitution. På grund av denna så naturliga uppfattning har man ocksåä långt in i våra dagar haft den föreställningen, att dessa trupper till huvudsakligaste delen bestodo av gubbar och barn. Så är dock ej förhållandet, vilket är möjligt att bevisa, enär för en del av dessa sist uppsatta kompanier åldern finnes angiven. Enligt rullornas uppgifter voro av 466 man 4 under 20 år, 353 mellan 20 och 30 år, 106 mellan 31 och 50 samt endast 5 över 50 år. 1719 års rullor lämna ännu bättre exempel på detta förvånansvärda faktum. Av de då tillstädesvarande åtta kompanierna befunno sig tre fjärdedelar av manskapet i åldern mellan 20 och 30 år, 200 mellan 31 och 40, 51 mellan 40 och 50; medan 13 nått 50-årsgränsen (den äldste 65 år) och 27 ännu ej fyllt 20 år. Åtskilligt i generalmönstringsberättelsen av den 21 febr. 1715 tyder dock på att gränsen snart vore uppnådd. Den brist på 207 nummer, som då förefanns, förmodar landshövding Ekebladh skulle täckas med överskottskarlar, vilka skrivits föregående år, men som befunnits för späda och som fått stanna hemma hos bonden för att bliva manbare. Största delen av de 952 man, som godkänts, utgjordes av friskt och gott folk, somliga visserligen för små, men med åldern inne, och några unga och späda, men som godtagits, då inga andra stodo att få. Vad rotehållarna beträffar, hade de nödgats betala så stor lega, att det för deras fattigdoms skull var dem omöjligt att utckomma med någon ytterligare lega. Och detta oaktat uppvisades vid nästa generalmönstring två och ett