102 C. E. NYGREN annan uppvisade värvarna i rådhusrätterna sina »patent». Särskilda räfster anbefalldes, och personer, som gjort sig kända genom dåligt uppförande eller på ett eller annat sätt förbrutit sig, uttogos utan förskoning till knektar. Till komplettering av flottans båtsmän tvungos uppstäcleerna genom Kungl. brev att lämna ifrån sig hälften av sitt skutfolk, varigenom ej litet avbräck vållades i Karlstads och Kristinehamns handelsverksamhet. Den under Karl XII:s krig uppkomna metoden att på förhand skaffa sig karl i och för en eventuell vakans, s. k. vargeringsmanskap, återupplivades 1741, men svårigheterna med rekryteringen fortforo alltjämt. Det sorgliga företaget slutade som bekant med dagtingan i Hälsingfors. Det var en liten bedrövlig återstod av regementet, som mönstrades på Skeppsholmen efter återkomsten 1743. Av de 1,329, som utsänts, upptagas i mönsterrullorna 360 man, därav 107 sjuka och 95 döda. Då under nästföljande krigiska förvecklingar med Ryssland den danska krigsförklaringen avgavs, uppväckte landets kritiska läge en våg av fosterländskhet, som tog sig ett det allra vackraste uttryck: folkväpningen 1788, en rörelse, som för oss värmlänningar är av det allra största intresse, enär Värmland ej blott var centralhärden härför, utan det också var i dess nyblivna residensstad, som de viktigaste planerna och besluten härom av Gustav III fattades. Redan före honom hade Armfelt styrt sin kosa till Värmland och hade där mötts av den fullaste, fosterländska hänförelse. Bönderna hopade sig vid skjutsombytena kring hans vagn och yttrade, att han endast behövde säga ett ord, för att de skulle gå man ur huse. I Kristinehamn och i Karlstad möttes han med samma entusiasm. I den senare staden sammanträffade han med konungen, som nyss förut i Dalarna med största framgång vädjat till dess innebyggare, och från Karlstad utgavs den 29 sept. det manifest, som kallade Sveriges folk i de mest skilda landsändar till vapen för friheten. En utredningsdeputation med Armfelt som ordförande och med 14 av länets främsta män inom olika verksamhetsgrenar tillsattes för försvarets ordnande. Någon pådrivning vid manskapets anskaffande behövdes ej, ty inom samtliga härader anmäldes dagligen hopar av frivilliga. Deputationens