OM VÄRMLANDS KRIGSFOLK 103 handlingar kunna framvisa många drag av offervilliga erbjudanden. Så nöjde sig t. ex. fryksdalingarna ej med sin till lantvärnet utgjorda kontingent. utan anhöllo genom en till Karlstad avsänd deputation att få ytterligare bilda en frikår efter mönster av dalafrikåren. Bergslagen erbjöd sig att till utrustning och proviant betala 33 rdr 16 sk. specie för varje rote, 10 rdr för varje stångjärnshärd och 3 rdr 16 sk. i penningar eller persedlar till en lantvärnskassa. Städerna deltogo också i den allmänna försvarsivern: borgerskapens beväpning kompletterades, och dagliga övningar företogos. I Karlstad bildades dessutom ett ordenssällskap, »Svenska borgersmän», som till sin uppgift gjorde att värna konungen samt för valen till den stundande riksdagen arbeta i hans intresse. Armfelt var outtröttlig i sin verksamhet att mönstra och organisera de tillströmmande frivilliga och uti ordnandet av gränsbevakningen. Officerare konstituerades av honom i följd av den myndighet, varmed han förlänats av konungen, och redan under första veckan i oktober voro åtgärderna för det värmländska lantvärnets ordnande i huvudsak avslutade, så att de olika avdelningarna kunde börja sammandragas. Dalarnas frikår på 3,000 man började även anlända. Alla brunno av stridsiver, men diplomatien tvang Danmark att inställa fientligheterna, varför detta med så mycken verklig entusiasm bildade lantvärn aldrig fick pröva sina krafter mot fienden. Men dess krigiska stämning och hotfulla uppträdande hade dock haft ett icke ringa inflytande på händelsernas gång. Denna rörelse, djupast fotad på och utvecklad ur den varmaste fosterlandskärlek, är ett av de vackraste bladen i landskapets historia. Ett mörkare blad är det, som skildrar 1808 års lantvärn. Även nu var dess organiserande föranlett av kriget med Danmark. Därtill skulle uttagas män uti åldern 18—25 år, över vilka uppgjordes förteckning med ledning av kyrkböcker. Värmland skulle utgöra 1,800 man på tre bataljoner, vilka tillsammans med två Närkesbataljoner skulle bilda en gemensam brigad. Bataljons- och kompanichefsgraderna besattes med officerare från stamregementet, övriga lägre grader med sådana från andra vapenslag (förnämligast från den nu vakanssatta Adelsfanan) eller i armén