104 C. B. NYGREN kvarstående, dels konstituerades härtill underofficerare, inspektorer, studenter, bokhållare m. fl. Under juni månad samlades bataljonerna, men redan från början stod det klart, att ett olyckligt slut var att förvänta på ett företag sådant som detta, åvägabragt allenast genom ett kungligt påbud, utan att snart sagt de ringaste omsorger och anstalter blivit vidtagna för så stora styrkors beklädnad och underhåll. Ett drygt ansvar drabbar dem, som med full insikt i det verkliga läget rått till ett sådant steg. Manskapet kom ned till samlingsplatserna, som de gått och stått i sin dagliga sysselsättning, mången knappt med det nödvändigaste, i tro att kläder skulle av kronan bestås. Att en dylik ekipering ej skulle vara tillfyllest för en tjänstgöring i fält, var ju tydligt för envar. Rådvillheten blev allmän. Kronan hade inga kläder i förråd, och vad som fanns räckte knappast till underbefälet. I sin förlägenhet vände sig konungen till nationen med vädjan, att man efter råd och lägenhet skulle bidraga till lantvärnets utrustning med persedlar eller penningar, för vilkas tecknande listor kringsändes. Men det visade sig snart, att denna väldiga apparat var för sent igångsatt. Ännu var det visserligen sommar, men hösten och vintern skulle ej länge låta vänta på sig. Då i slutet av september endast inkommit några få 1,000-tals kronor, tillgrep konungen den utvägen att anbefalla länen själva ombestyra anskaffandet av beklädnaden. Först fram i oktober torde socknarna, som fingo sig anbetrott orderns efterkommande, hava fått provmunderingarna. Lantvärnsfolket hade då på femte månaden använt sina medhavda kläder, och vad som då återstått av sådana persedlar som skor och strumpor, torde ej hava varit mycket. Och ännu voro munderingarna blott under tillverkning. De handlingar, som röra dessa värmländska lantvärnssoldaters lidanden, äro förlorade genom länsarkivets förstöring i Karlstads brand 1865. Det torde knappast nu vara möjligt att få en hel bild därav, ehuru mycket nog står att hämta i sockenarkiven. En och annan uppgift visar, vilka försakelser dessa beklagansvärda fosterlandsförsvarare utstodo och huru utblottade de voro. Chefen för en av närkesbataljonerna anmäler i oktober, att de kommenderingar, som utgått därifrån till flottan, »hafva alla afgått