120 VALDEMAR VENDEL Skolans organisation och lärare. Hur Karlstads skola var inrättad, när Nicolaus Petri blev skolmästare därstädes, är ej känt, och skolans hela tidigare utveckling är höljd i dunkel. Den jämförelsevis höga lönen av 96 tunnor kronotionde spannmål, som skolmästaren erhöll, tyder emellertid på att Nicolaus Petri var något för mer än en Pædagogus, den vanliga titeln på läraren i en enklassig skola, och förmodligen har han haft biträde från början av en eller annan »hörare» eller medhjälpare. I varje fall har skolan under de följande decennierna att uppvisa en vacker utveckling, och när den unge Petrus Magni Gyllenius, som skänkt eftervärlden en synnerligen läsvärd dagbok, år 1636 vann inträde i skolan, hade den ungefär formen av en trivialskola. Det fanns där då rektor, konrektor, primus collega och alter collega »seu infimus». Enda bristen var, att »tertius collega öffver gluntelexan war än tå inghen constituerat», såsom Gyllenius berättar. En »rector cantus» (sånglärare) fanns där även. Redan 1641 förekommer ock den tredje kollegan. Särdeles betydelsefull för skolans utveckling blev flyttningen av superintendentsätet från Mariestad till Karlstad år 1647. Den förste superintendenten i Karlstad, Sueno Benedicti Elfdalius, utökade lärarekrafterna med en adjunkt, som tjänstgjorde utan lön för tur till befordran, och en apologista (skriv- och räknelärare). Efter den förste apologistens död överlämnades dock hans göromål åt en av kollegerna. Märkligare är den omdaning av rektorsklassen, som superintendenten i samråd med stiftets präster på 1660-talet genomförde. En ansökan hos drottning Kristina om inrättandet av ett gymnasium hade avslagits, och man vann endast, år 1652, en förbättrad lönestat. Avslaget hindrade emellertid ej den nitiske superintendenten att nå målet på en annan väg. Han ordnade nämligen undervisningen inom rektorsklassen så, att den sköttes av fem lärare liksom i gymnasierna och fick en omfattning, motsvarande dessas.’ Lektorstiteln framträder redan tidigare vid skolan. Gyl- 1 Teologie lektorn tog hand om dogmatik och hebräiska, rektorn behandlade »Logicam och Ethicam» eller »Philosophiam Theoreticam et Practicam, adjunkten »Eloquentiam et Poësin» och apologisten »Arithmeticam och något af Mathesi» — han skulle även ge ungdomen »någon smak af historien» (Rhyzelius, Wermlandia Ecclesiastica & Litterata. M. S. i Karlstads läroverks bibliotek). År 1702 ändrades rektoratet på så sätt, att det gick