SKOLVÄSENDET 121 lenius nämner en »lector theologiæ» redan 1641, en »lector græcæ linguæ» s. å. och en »lector eloquentiæe» år 1648. Efter 1600-talets reform blev lektorstiteln småningom den vanliga för rektorsklassens lärare, vilka således även därutinnan jämnställdes med gymnasiernas lärare. Reformen ställde regeringen inför ett fullbordat faktum, för vilket den böjde sig. Om och när kunglig stadfästelse vunnits, är okänt, men redan i en kungl. resolution av den 13 okt. 1675 kallas läroverket gymnasium. Sueno Benedicti Elfdalius måste således anses som skapare av Karlstads gymnasium, och det är endast en enkel gärd av rättvisa att i detta sammanhang erinra därom, att läroverket för snart sagt varje mera betydande framsteg har att tacka den omvårdnad, som i främsta rummet Elfdalius och sedan en rad av superintendenter och biskopar under ett par århundraden, i de bekymmersammaste lägen och ofta med avsevärda ekonomiska uppoffringar, ägnade detsamma och dess lärare. Elfdalii reform medförde, att trivialskolans rektorsklass försvann, vadan nederskolan endast kom att omfatta tre klasser. Länge arbetade man sedan förgäves på att få trivialskolan kompletterad med en fjärde klass. Ibland »Prästerskapets i Carlstads Stift enskijlta Besvär» vid 1734 års riksdag framhölls »den stora nödvändigheten der i orten will wara om en fullkomlig Trivial-Scholas inrättande för den derstädes Studerande ungdomen, hwars myckenhet skall fordra en tillräckeligare skjötsel, änn den uti de 3 nu warande Classer skall kunna erhållas». Förslaget blev »för Rikets oumgiängelige tarfwer» förkastat, och en förnyad anhållan avslogs 1742. Först 1772 löstes frågan. Prosten Jonas Ullholm hade då på nytt dragit densamma inför rikets ständer, som väl funno, att skolan saknade »den hufwudman, som dylika Scholar uti en Rector wanligen äger, men ei se sig i stånd uppgifwa något medel, hwarigenom en sådan lärare kunde med lön antagas utan i tur mellan lektorerna och innehades ett år i sänder. Den siste ständige gymnasiirektorn var Erlandus Hofsten, som afgick år 1706. Ämnert historia spelar ännu länge en blygsam roll. Om geografi och historia gälla under stormaktstiden Geijers ord: »Den förra lärde sig svenskarna marscherande, den senare voro de som bäst sysselsatte att göra». Geografien inskränkte sig länge till en torr namnkunskap — den var också ännu knappast en vetenskap.