122 VALDEMAR VENDEL till Statens gravation(!). ..» Med vanlig »frikostighet» emot lärarekåren medgåvo de, att äldsta kollegan fick rektorsfullmakt med bibehållande av sin förra lön, att de tvenne övriga Collegæ Scholæ i sin ordning uppflyttades och att superintendent och konsistorium ägde frihet att antaga en »Docens» i nedersta klassen, som utan lön och endast »till winnande af förtjänst» skulle sköta sysslan. En ny gymnasiiadjunktur skapades 1702 med socknegångspenningar som lön,* och på 1770-talet tillkom en apologistklass, som ej avsåg att grundlägga lärda studier. På 1750-talet hade K. M:t väckt fråga om tillsättandet vid gymnasiet av en »Physices och Medicinæ Lector», som tillika skulle vara »Provincial Medicus». Meningen var att sammanslå två äldre lektorat och därigenom få medel till det nya, men frågan förföll på grund av en riksens ständers skrivelse. Ett försök vid riksdagen 1760 att få lön för en lärare i »Botanique och Natural-Historie» misslyckades,* men tack vare en donation av brukspatron Carl Fredrik Geijer på Uddeholm, successivt ökad till 2,351 rdr 40 sk. 102/s rst., kunde på 1790-talet ett sjätte lektorat grundläggas, som företrädde naturvetenskapliga ämnen. Skolväsendet avsåg huvudsakligen att dana ungdomen för kyrkans tjänst. Ehuru redan hertig Karl betonat statens intresse därav, att behovet av dugliga tjänare blev fyllt, och sedermera Gustav II Adolf kunde klaga, att »till Regementet platt inge nyttige och instruerade» kunde fås, så förmådde man ej på länge ändra skolornas natur. Dock må framhållas, att bristen på dugliga statstjänare nog till största delen orsakades av skolornas 1 En skrivelse från K. M:t den 13/12 1724 meddelar, att gymnasiiadjunkterna hade »ingen löhn derföre at förwänta, utan böra de tiena på befordran och emot försäkran att blifwa hulpne wid första öpning af ordinarie Lectorater, förmodandes wij, att altid skickelige ämnen och Personer lärer finnas, hwilka sig sådan syssla wilja påtaga, när de på det sättet kunna giöra sig förwissade om befordran och ihugkommelse wid först existerande vacance». Märkligt nog slog denna förmodan ej fel. 2 K. M:t hade med anledning av 1747 års riksdags tillstyrkan anbefallt undervisning i ämnet, och man hade därför i Karlstad 1755 skaffat sig en lärare i facket, Mag. Eric Mathelius. Sedan denne vumnit befordran, fick han till efterträdare Mag. Eric Eurén, som i 4 år tjänstgjorde utan lön och lämnade »prof af besynnerlig skickelighet vid informationswärket». Riksdagen beviljade honom visserligen ingen lön, men hugnade honom med befordran till lektorat näst efter den nyligen till lektor genom dess »underdånige föreskrift»(1) befordrade adjunkten.