152 VALDEMAR VENDEL inrättades av hertig Karl år 1590. Av folkskoletyp äro ock barnaskolorna i Filipstad och Kristinehamn, och då de här ovan räknats till högre skolor, beror detta på att de tidvis faktiskt fingo samma studieläggning som dessa. Hit kunde även räknas trivialskolans första klass, liksom den s. k. apologistklassen eller »räkneskolan» väl torde kunna jämföras med den högre folkskolan. Till skolorna på landsbygden närmade sig ock de s. k. fattigskolorna i städerna — en sådan fanns i Karlstad från Karl XI:s tid.1 Förutsättningen för att något nämnvärt resultat skulle vinnas av kyrkans verksamhet för folkundervisningen var naturligtvis tvångslagstiftning. För det första måste man ålägga det lägre prästerskapet ett tungt, mången gång säkerligen allt för tungt arbete. Utom predikan och vanlig själavård (och enligt K. O. 1571 predikan 2 gånger i veckan å söckendagar) ålåg prästen att hålla prediko- och katekesförhör i kyrkorna, husförhör, nattvards-, trolovnings- och äktenskapsförhör, senare även konfirmationsundervisning. Övervakningen av systemet måste läggas i kraftiga händer. Det blev biskopar och prostar, som vid sina visitationer fingo full frihet att visa sitt nit och sin kraft. Men allmogen måste också nolens volens tvingas att underkasta sig systemet. Utan nödig kristendomskunskap fick man snart varken ingå trolovning eller äktenskap.2 För tillträde till nattvarden måste man undergå förhör. I nödfall drevos de tredskande genom böter till förhören. En kraftig press lades således på hemmen för att tvinga dessa. att fullgöra sina skyldigheter, och man nödgades därför, då den egna förmågan tröt, att vända sig till medhjälpare. I främsta rummet blev klockaren anlitad, och med lagstiftningens hjälp sökte man få dennes syssla lämpad för undervisningskallet, men dess- 1 Lönen för pedagogen vid denna skola utgjordes av socknegången, senare djäknepenningarna från ett pastorat på Dal — den uppskattades i början av 1800-talet till 16 rdr b:0, och man kan då förstå domkapitlets klagan, att slutligen ingen »skickelig» man kunnat erhållas att sköta befattningen. 2 Man fick gå till K. M:t för erhållande av dispens. En dräng i Stavnäs, som av »naturlig brist på minne» ej kunnat lära sig katekesen, lyckades erhålla dispens 1740. Dock: skulle superintendent och konsistorium sörja för att han »medelst begripeliga föreställningar uti sina Christendoms stycken och Trones hufwud articlar effter giörligheten underwist blifwer». Karlst. Domk. arkiv.