168 A. F. SANDWAaLL lich väckt förslag, en lag avsedd att reglera de enskilda bankernas sedelutgivning och verksamhet. Lagen blev ej promulgerad, men vid behandlingen av oktrojfrågor tillämpades den i det väsentliga av Kungl. Maj:t. Sedelutgivningen förblev emellertid länge de första enskilda bankernas mest lönande affär, ty här fingo de ett räntefritt rörelsekapital, särskilt genom den i allmänhet ganska långa omloppstiden för sedlar av de lägsta valörerna. Varje tavla har dock sin baksida, och sedelutgivningen skaffade de äldre privatbankerna, sedan de visat sig vara goda affärer för lottägarna, många bittra fiender på halsen, främst i riksdagen, där angrepp mot bankerna hörde till ordningen för dagen och alla möjliga projekt till deras avlivande framburos. Sakkunskapen och erfarenheten gåvo dock aldrig striden förlorad, och — vi gå här händelserna i förväg — erinras må i detta samband, att särskilt en av Wermlandsbankens stiftare, biskop Hedrén, skötte försvaret förträffligt. Under en debatt i prästeståndet vid riksdagen 1844 —45, då bankerna kalfatrades värre, framhöll sålunda Hedrén med eftertryck, att Wermlandsbanken befriat provinsens afärsmän från ett förut befintligt mångårigt förlagstvång (jfr ovan) och därför framkallat allmän belåtenhet. — Mot slutet av första oktrojtiden eller omkring 1841 hade Wermlandsbanken en utelöpande sedelstock av 1,128,642 kronor. Den största utelöpande sedelstock, som banken haft vid en räkenskapsavslutning, inregistrerades den 31 maj 1856, då ifrågavarande belopp uppgick till 3,436,486 kronor, en betänkligt hög summa. Från den första oktrojen 1833—42 må nämnas, att avdelningskontor upprättades i Kristinehamn och Filipstad samt i Vänersborg. Bankens affärer utgjordes huvudsakligen av utlåning mot borgen och, fastän mindre ofta, realsäkerhet, kreditivrörelse samt mottagande av penningar för upp- och avskrivning. Växlar köptes ej. Utlåningen belöpte sig vid periodens slut till närmare en miljon, alltså några hundratusen under utelöpande sedelstock. Nu tager möjligen någon läsare icke utan ett litet leende del av här ovannämnda siffror, men på den tid det är fråga om fann man utvecklingen storartad — det fanns då icke med undantag