BANKVÄSENDET 169 av Uddeholm några stora bolag i Värmland, utan industrien låg spridd över hela provinsen, och enstaka hamrar dånade vid snart sagt varje liten fors. Den moderna tiden, kommunikationerna och koncentrationen, hade ännu icke hållit sitt intåg i brukspatronernas, finnarnas och Gösta Berlings land. Som ett uttryck för uppfattningen av Wermlandsbankens resultat och utsikter under dess första år kan följande brottstycke ur revisionsberättelsen för 1836 förtjäna återgivas som ett på sitt sätt rörande kuriosum: »Vår bank står nu på en exempellös och af de flesta för icke länge sedan såsom oupphinnelig ansedd höjd. Genom en stark och ändamålsenlig organisation, i ingen måtto hittills med fel befunnen, genom fördelen af en för bankrörelsen tjänlig lokal, nära centern af Wenerns stora bassin, som på en gång nästan är den största i riket (gränsande intill Norrige och Dalarna i väster och norr, i öster tillägnande sig en del af Örebro län, och i söder omslutande den bördigaste delen af det alltjämt i bördighet och merkantil viktighet stigande Vestergötland) och tillika, hvilket icke är oväsentligt, liggande i en aflägsen vrå från de större penningemarknaderna — således påkallande en egen cirkulation, därtill ägande i sitt sköte en med dess yttersta gränser starkt förbunden rörelse i och för frambringandet och utbytet af de flesta handelsartiklar Sverige producerar och med Sveriges andra handelsstad till debouché och afsättningsort för stora kvantiteter exportvaror, ändtligen genom en klok förvaltning, i högsta måtto ordningsfull, blott gradvis eftergifvande för rörelsens fordringar och för de anspråk på större kredit, individernas konsoliderande förmögenhet kunnat göra gällande, utsträckande sin egen kredit i bredd med dess tillväxt i allmänna opinionen och gynnad av en fördelaktig yttre kontur, är det alltså på en ganska naturlig och fast väg, som banken uppnått följande resultater» (här följer sifferframställningen). För vår tid målar denna tavla blott en anspråkslös lycka — för sin tid var den en apoteos åt företagsamheten, framsyntheten och dugligheten. Ett officiellt erkännande fick för övrigt banken under första oktrojen, i det landshövdingen i Karlstad i en underdånig berättelse år 1838 vitsordar, att 1837 års svåra kris skulle