214 FR. LOVÉN och gneis, så tyckes Uvån särskilja olika granitformer. Norr därom visa de spår av skiffrighet och kallas därför grå granitgneis. Den har sin största utbredning inom Ekshärads socken, varest liksom inom Norra Ny socken även en porfyrartad hälleflinta uppträder. En lång sträckning av samma bergart finnes även inom Dalby och Norra Finnskoga socknar. 2. Maellersta länet eller järngneisområdet är det största och omfattar omkring 42 % av länets fastmark. Det gränsar i öster till Klarälven och det förutnämnda granitområdet ända till Kristinehamn. Dess västra gräns utgöres av Varaldsälven, som kommer från Norge, vidare av sjöarna Kymmen, Rottnen och de båda nedre Frykensjöarna samt en linje, tänkt dragen över Hyensjöarna till Karlstad. | Detta område upptages nästan i sin helhet av rödlätt, jämnskiffrig järngneis med något lös struktur. Den består av fältspat (kali-natronfältspat), kvarts och glimmer. Denna järngneis är dock ända från Södra Finnskoga socken och ned till Kristinehamn genombruten av omväxlande kullar eller bergsträckningar av hyperit. Denna är en mörk, massformig, eruptiv bergart med kristallinisk blandning av mineralen hypersten (kiselsyrad kalk-talk-lerjord) och oftast plagioklas (natron-kalkfältspat). Stundom finnas däri även apatit (fosforsyrad kalk) och olivin (kiselsyrad kalklerjord). Skogsträden visa å denna berggrund utmärkt växtlighet, vilket lätt är förklarligt, då dess förvittringsprodukter innehålla de för växtriket mest närande beståndsdelarna — kalk, magnesia, fosforsyra — och alstra en mycket växtlig jordmån, som till stor del utgöres av lera. 3- Den västra delen av länet eller den grå gneisens typiska område upptager omkring 33 % av länets fastmark. Berggrunden är dock mera växlande till sin beskaffenhet än inom länets mellersta del, dock ej till samma grad som inom den östra delen. Den gråa gneisen är tydligt skiktad och rik på mineralet hornblende, vilket innehåller ganska mycket kalk och magnesia. Den är utbredd på hela skogsmarken mellan Fryksdalssjöarna och Glafsfjorden med Byälven ända till Vänern. Även norra delen av området väster om sistnämnda vattendrag och riksgränsen