SKOGSVÄSENDET 215 äger i huvudsak liknande berggrund. Inom den södra delen däremot uppträda vid sidan om den gråa gneisen flera andra former. Så t. ex. finnes öster om sjön Foxen en större granitstock, och vidare stryker en följd av finkorniga graniter eller granulitlager ifrån Tveta socken norrut genom Långseruds socken och upp till Stora Gla och Glafsfjorden. Ett stort fält glimmerskiffer uppträder väster om sjön Kymmen, och ett par större stockar fältspatrik gabbrodiorit har eruptivt genombrutit skogsmarken i Gillberga socken väster om Glafsfjorden. Länets lösa jordlager, varuti skogsträden växa, utgöras antingen av skarpkantigt, med större eller mindre stenar uppblandat morängrus, som upptager större delen av moränen inom länet, eller av rullstensgrus, ofta ordnat i långsträckta bergåsar, eller av sand och lera i de lägre liggande markerna. I stort kan man säga, att de fältspatfattiga granitformerna giva vid krossning och förvittring grus och sand, medan de fältspatrika gneiserna samt hyperit, diabas och diorit alstra lera, vilken av vattnet föres och avlagras å de lägst liggande markerna. De största sandhedarna inom länet finnas därför å granitområdet öster om Klarälven. De äro ofta av 3—8 kilometers längd och några kilometers bredd och skilda från varandra genom dalgångar. Ett tjugotal sådana sandhedar har fått namn av närmast liggande by eller större hemman. Även väster om Klarälven uppträda hedar liksom annorstädes i länet, t. ex. inom Karlstads och Grums härader. Den allmännaste skogsjorden inom granitområdena är myll- och stenblandat grus eller ren sandjord. Leror anträffas sällsynt på högre höjd än 150 meter ö. h., således huvudsakligen i de lågt liggande häraderna omkring Vänern samt i de vidsträckta dalgångarna och lägre bergssluttningarna inom Gillbergs, Fryksdals, Jösse och Nordmarks härader ända til norska gränsen. Den allmännaste skogsjorden i gneisområdena utgöres av myllblandad, lerblandad sandjord eller lera.