228 | FRr. LOvÉén snart nog i de för flottning och avsättning mera välbelägna skogarna, först i närheten av Vänern och snart därefter å bergsträckningarna på var sin sida om de stora vattendragen inom västra och mellersta Värmland. Utefter Klarälvens vattendrag sparades den grövre skogen ännu några årtionden, och i en stor del av »Bergslagen» kunde den svårligen exploateras på grund av avsättningssvårigheterna. Däremot angrepos skogarna därstädes redan tidigt, såväl yngre som äldre skog, i och för kolning för den mängd järnverk, som där voro belägna. Redan Fernow klagar över de många stora totalhyggena i bergslagen inom östra Värmland. Även i de västra och norra delarna av länet uppstodo vidsträckta kalhyggen på åsarnas krön eller sluttningar. Dessa framkallades huvudsakligen av de många och upprepade svedjningar, som verkställdes företrädesvis av de sedan gamla tider inflyttade finnarna. Även i västra Värmland ägde icke obetydliga kolningar rum, till dess de många där i äldre tider belägna smärre järnbruken blivit nedlagda. Många av dessa svedjefall och kolhyggen beklädde sig inom ganska kort tid med ny växtlig barrskog, medan andra däremot förblevo kala eller upptogos av björkuppslag. Kalmarkerna inom länet upptogo därför ännu för 50 à 60 år sedan sannolikt 12 à 15 % av skogsmarken. Lovén omnämner, att vid de undersökningar om skogstillgången, som på 1860-talet verkställdes å över 60,000 hektar skogsmark inom Uddeholms skogar i östra Värmland, befunnos inemot 10 95 vara kalmarker och 9 % beväxta med 1—15-åriga plantor. Stora skogsodlingar började då årligen vidtagas, synnerligast å de större bolagens marker. Föregångarna häruti hava varit Lesjöfors, Uddeholms, Storfors, Älvsbacka, Rämens-Liljendals, Hällefors, Brattfors och Mölnbacka bolag. Redan mot slutet av 1840-talet eller början av 1850-talet påbörjades skogsodlingar å flera av dessa bolags marker och pågå fortfarande. I sitt år 1903 tryckta arbete, »Uddeholms bolags skogshistoria», redogör Lovén utförligt för de stora skogsodlingsarbeten, som ägt rum å Uddeholmsskogarna under åren 1848—1893 och omfattat över 31,000 hektar. I samma arbete lämnar han även en speciell