SKOGSVÄSENDET 229 redogörelse för 67 skogsbestånd, som under åren 1860—1893 uppkommit efter plantering av tall och gran å den del (c:a 10,000 har) av Älvsbacka bruks skogar, som år 1895 inköptes av Uddeholms aktiebolag. Inalles omfattade de 1398,20 hektar.* Andra bolag hade företagit liknande åtgärd, och det torde icke vara för högt räknat, om man antager, att vid den nya skogslagens trädande i kraft (1905) minst 50,000 hektar blivit inom länet skogsodlade. Under de 10 år, som denna lag verkat, hava enligt länets skogsvårdsstyrelses årliga berättelser minst 50,000 nya hektar skogsodlats inom länet. Således skulle därinom över 100,000 hektar skogsmark vara beklädd med odlad skog, och ännu äro dock, enligt Värmlandskommissionens utredning, omkring 8 % eller inemot 100,000 hektar kala å den till skogsbörd tjänliga marken. Kommissionen har i sitt betänkande lämnat följande utredning om åldersklassernas fördelning inom länets skogs- och hagmark: I( i— i9årig) 12,7 % Il ( 20— 39- » ) 20,6 % IIl ( 40— 59- » ) 18,7 % 1IV (60— 79- » ) 118 % V (80— 99- » ) 55 % VI (100—119- » ) 3,4 % VII (120—139- » ) 2,3 % Olikåldrig 17,2 % Kal 7,8 % 1 F. d. disponenten för Källskärs sågverk i Norrland, herr E. Andersson, har till redak tionen meddelat följande: »Rationellt skogsbruk i Värmland infördes tidigt vid Älvsbacka aktiebolags egendomar. Planen härför uppgjordes och igångsattes av dess d. v. disponent och huvuddelägare, kammarherre W. Croncborg. Detta skedde på 1870-talet. Upptagen som han var av allmänna uppdrag, kunde han naturligtvis ej själv leda arbetets detaljer, utan måste * överlämna detta åt sina medhjälpare. Det var under denna tid, åren 1878—1893, som jag var bruksförvaltare vid Älvsbacka. Tillsynen av själva skogsarbetet var överlämmat till en särskild skogsförvaltare med biträdande skogvaktare. Planen var i stora drag följande. Först avverkades all till sågtimmer duglig skog, så följde kolvedsavverkningen, och samtidigt härmed verkställdes nödig gallring i lämpligt belägna skogsdelar, som därav voro i behov. Därefter upphöggos kvarliggande grenar och kvistar samt uppbrötos stubbarna, vilket bränsle uteslutande användes vid järntillverkningen. Slutligen återplanterades eller besåddes det sålunda avverkade området. Uddeholms bolag med flera skogsägare i Värmland hava även infört och tillämpat, efter vad jag tror, i huvudsak samma skogs- och avverkningsplan. Men mycket återstår därvid sannolikt att göra.»