Jordbruket av À. Ingeström. Jordbrukets utveckling intill nuvarande tid. MKRING 650 ÅR EFTER VÅR TIDRÄKNINGS början kom enligt sagan Olov Trätälja flyende med sitt följe från Västergötland till Värmland. Han j2 bröt bygd och odlade i trakterna av Näs och Gill- 45f bergs härader och är alltså den förste jordbrukaren i Värmland historien vet att nämna. Men jordbruket synes redan på den tiden varit ett krävande och föga tacksamt yrke, ty när Olov Trätälja blev till ålder kommen, orkade han ej så som förr uppmuntra sina undersåtar till flit och omtanke vid jordens skötsel. Det blev missväxt och brist på säd. Folket sköt skulden härför på den gamle konungen och påtände hans gård, »så att han blev levande bränd åt Oden till en god årsväxt». Men folket ångrade dock snart denna sin ogärning, och då hävderna under de följande tiderna förmäla, att åkerbruk och boskapsskötsel gåvo tillräcklig bärgning åt landets inbyggare, synes man börjat komma till insikt om att offrande åt gudarna icke varit det rätta sättet att erhålla en god äring. Jordbruket utvecklades under tidernas lopp, i samma mån som folkmängden tillväxte, ända tills den förödande digerdöden omkring år 1350 gick fram över landet. Det berättas, att flera socknar i Värmland då blevo helt öde, att åkerfälten allmänt överväxtes av skog och att på så sätt stora jordbruksbygder