- Project Runeberg -  En bok om Värmland av värmlänningar / Del II /
235

[MARC] With: Hugo Hildebrandsson, Sixten Samuelsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: Contributor Sixten Samuelsson died in 1956, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jordbruket av Å. Ingeström - Jordbrukets utveckling intill nuvarande tid

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

JorkdbruketT 235 årdret. I regel såddes sedan på hösten råg, vilken lämnade en jämförelsevis god avkastning. Hertig Karl (sedermera Karl IX) uppmuntrade på sin tid allmogen till svedjande, men när bergshanteringen efter hand blivit allt mera allmän, inskränktes svedjandet genom förordningar, särskilt riktade mot finnarna, vilka farit allt för hänsynslöst fram med skogen. I bergslagen förbjöds allt svedjande genom 1734 års skogsordning. Såsom mera framträdande missförhållanden vid jordbruket under senare delen av sjuttonhundratalet påpekar Fernow, dels att plogar och harvar voro alldeles för små och dels att dragarna om våren plägade vara utmagrade och kraftlösa, vilket allt medförde, att åkern blev dåligt redd till sådd. Utsädet var ofta av allra sämsta beskaffenhet och dikningen i hög grad otillfredsställande. Nötkreaturen voro mycket småväxta, beroende på att de som kalvar fingo allt för litet mjölk och sedan huvudsakligast utfodrades med havrehalm. På herrgårdarna och prästgårdarna voro dock oxarna och korna större, ungefär som i övriga delar av landet. Fåraveln hade däremot blivit förbättrad, genom att får av tyska och spanska raser införskaffats. Dock ville man, särskilt i gränstrakterna, behålla »sina gamla får, eftersom de voro svarta, vilket bäst passade för folkets nationella klädedräkt». Getter voro en tid förbjudna, åtminstone i bergslagen, men blevo sedermera åter tillåtna. Det är dock först framemot mitten av 180c-talet, som det värmländska jordbruket, liksom hela landets, kommer in i en utveckling av långt hastigare takt än tillförene. Den omfattande statistik, vilken vi allt sedan omkring år 1817 äga tillgång till, belyser denna utveckling på ett synnerligen slående sätt. Någon anmärkningsvärd stegring av skördemängd eller kreatursantal kan på det hela taget icke förmärkas förr än efter år 1840, men från denna tidpunkt går stegringen, som nyss nämndes, så mycket raskare. Man erfar sålunda, att skörden av råg för närvarande är i det närmaste tre gånger så stor som vid den tiden. Havreskörden har ökats proportionsvis ännu mer, och av potatis inhöstas nu årligen icke mindre än fyra gånger så mycket

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 29 17:24:48 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ebovarm/2/0237.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free