Note:
Contributor Sixten Samuelsson died in 1956, less than 70 years ago.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Jordbruket av Å. Ingeström
- Jordbrukets utveckling intill nuvarande tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JorkdbruketT 235
årdret. I regel såddes sedan på hösten råg, vilken lämnade en
jämförelsevis god avkastning. Hertig Karl (sedermera Karl IX)
uppmuntrade på sin tid allmogen till svedjande, men när
bergshanteringen efter hand blivit allt mera allmän, inskränktes
svedjandet genom förordningar, särskilt riktade mot finnarna, vilka
farit allt för hänsynslöst fram med skogen. I bergslagen förbjöds
allt svedjande genom 1734 års skogsordning.
Såsom mera framträdande missförhållanden vid jordbruket
under senare delen av sjuttonhundratalet påpekar Fernow, dels
att plogar och harvar voro alldeles för små och dels att dragarna
om våren plägade vara utmagrade och kraftlösa, vilket allt
medförde, att åkern blev dåligt redd till sådd. Utsädet var ofta av
allra sämsta beskaffenhet och dikningen i hög grad
otillfredsställande. Nötkreaturen voro mycket småväxta, beroende på att
de som kalvar fingo allt för litet mjölk och sedan huvudsakligast
utfodrades med havrehalm. På herrgårdarna och prästgårdarna
voro dock oxarna och korna större, ungefär som i övriga delar
av landet.
Fåraveln hade däremot blivit förbättrad, genom att får av
tyska och spanska raser införskaffats. Dock ville man, särskilt i
gränstrakterna, behålla »sina gamla får, eftersom de voro svarta,
vilket bäst passade för folkets nationella klädedräkt». Getter voro
en tid förbjudna, åtminstone i bergslagen, men blevo sedermera
åter tillåtna.
Det är dock först framemot mitten av 180c-talet, som det
värmländska jordbruket, liksom hela landets, kommer in i en
utveckling av långt hastigare takt än tillförene.
Den omfattande statistik, vilken vi allt sedan omkring år
1817 äga tillgång till, belyser denna utveckling på ett synnerligen
slående sätt. Någon anmärkningsvärd stegring av skördemängd
eller kreatursantal kan på det hela taget icke förmärkas förr än
efter år 1840, men från denna tidpunkt går stegringen, som nyss
nämndes, så mycket raskare. Man erfar sålunda, att skörden av
råg för närvarande är i det närmaste tre gånger så stor som vid den
tiden. Havreskörden har ökats proportionsvis ännu mer, och av
potatis inhöstas nu årligen icke mindre än fyra gånger så mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Nov 29 17:24:48 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ebovarm/2/0237.html