JORDBRUKET 245 men tager man i betraktande, att bolagens egendomar företrädesvis äro belägna i de östra och nordligaste delarna av länet, inses lätt, att verkningarna av bolagens jordförvärv därstädes måste framträda så mycket skarpare. År 1910 innehade bolagen i två socknar mellan 9go—t100 2% av socknens mantal samt 2 socknar mellan 80—90 % »3 » » 70—80 % 2 » » 60—70% » » 50—60 % 40—50 % » » 30—40 % »6 » » 20—30 % a Jordbrukets skötsel. Nyodling. Särskilt i mitten av förra århundradet uppodlades stora arealer inom länet, och värmlänningarna fingo en sådan färdighet i detta arbete, att de icke blott odlade i hembygden útan jämväl åtogo sig odlingsarbeten litet varstädes i mellersta och södra Sverige. Fryksdalingarna gåvo sig på så sätt allmänt ut på odling om våren, sedan de slutat sina skogsdrivningar. De redskap man använde voro »risten», med vilken marken, sedan tuvor och buskar avröjts, uppskars längs efter i 14 tums breda strimmor och sedan tvärsöver på ett avstånd av 11/2a—2 alnar. Därefter kom plogen, den s. k. Värmlandsplogen, en skumplog utan rist med stor bill, 14 verktum (35 cm.) bred, och lång vändskiva, kort ås och långa styren. Plogen lösskar de ristade remsorna till 1—1*/2 tums tjocklek. Torvorna restes på kant till torkning, ofta efter odlarens bomärken. Odlingen tillgick i övrigt på vanligt sätt. Endast de fläckar, vilka ej lämpligen kunde åtkommas med plogen, hackades för hand. Många tusen tunnland hava på detta sätt odlats av värmlänningar. För närvarande förekommer egentligen icke någon nyodling i Värmland. Visserligen finnas ännu ganska stora odlingsmöjligheter, men arbetskostnaden går med nu gällande pris till alltför stort belopp, för att odlingen med de i Värmland synnerligen låga