JORDBRUKET 251 av dessa gamla herrgårdar, företrädesvis de som ligga litet avsides, hava emellertid, såsom förut påpekats, under den senaste tiden kommit att röna en i många hänseenden ganska omild behandling. Sedan de av sina gamla ägare lämnats ut som handelsvara, hava de merendels berövats den avverkningsbara skogen, och de hava tidtals haft alltför fåtaliga kreatursbesättningar, allt under det de gått från ägare till ägare. De nya ägarna hava i. många fall aldrig haft för avsikt att bygga och bo på gårdarna; de hava lockats till köp på grund av det låga jordvärdet, och när de sedan rätt snart fått göra den erfarenheten, att den värmländska åkerjorden icke utan arbete och omtanke ger sin odlare nöjaktiga skördar, bida de endast en lämplig tid för försäljning. Att åbyggnaderna, när egendomarna kommit att innehavas under dylik tillfällig besittning, få sitta emellan, är en självklar sak. Värmland har många sorgliga exempel av detta slag att uppvisa. De medelstora gårdarna uppe i skogstrakterna äro beträffande manbyggnaderna ofta präktigt utrustade. Man har förr haft riklig tillgång på grovt timmer; härom bära de stora tvåvåningshusen vittne. Stallarna har man däremot icke ägnat samma omsorg, ehuru dessa dock kunna anses fullt jämngoda med vad man är van att finna på andra håll inom landet. De mindre gårdarna äro också merendels väl försedda med hus. De svagast bebyggda smågårdarna finner man, förutom i avlägsnare bygder i norra och nordvästra delarna av länet, i Svanskogs och Långseruds socknar samt nere på Näset. Såsom exempel däremot på trakter med i allmänhet prydliga och väl vårdade byggnader må anföras Gillbergadalen, Skoga by i Ekshärad samt Nyeds socken m. fl. På den allra senaste tiden har bland länets jordbrukare ett allt större intresse kommit till synes att erhålla elektrisk energi till gårdarna och därigenom få ljus och kraft till tröskning och diverse andra ändamål. Så hava på några ställen andelsföreningar i ovannämnda syfte bildats. För närvarande har, så vitt bekant är, dock endast en förening, omfattande en stor del av Ölme “socken, fått sin anläggning färdig. Litet varstädes finnas inom länet lämpliga kraftkällor, och man hyser en allvarlig förhoppning, att ett allmännare spridande av ljus och kraft över Värmlands