JORDBRUKET 267 fruktträdsplanteringar, men bland de mindre jordbrukarna och lägenhetsägarna vann trädgårdsskötseln först insteg, sedan av hushållningssällskapet år 1884 anställts en länsträdgårdsmästare, vilken bland annat hade till uppgift att kostnadsfritt lämna råd och hjälp till dem, som begärde hans biträde. Då, såsom förut framhållits, klimatet till följd av länets stora utsträckning i norr och söder är mycket olika i skilda trakter, erfordrades ett mångårigt studium för att utröna, vilka fruktsorter på de olika orterna voro mest lämpliga. Det dröjde många år, innan en något så när säker erfarenhet därom kunde vinnas, beroende på ofta inträffande abnorma väderleksförhållanden, svaga fruktsättningar, skadeinsekters härjningar m. m. Man har efter den erfarenhet, som så småningom vunnits, indelat länet i tre zoner, den södra, mellersta och norra. Inom hela länet hava Sävstaholmsäpple, Charlamowsky och Grågylling visat sig med fördel kunna odlas. Åkeröäpple går bra i de båda nedre zonerna, men fordrar skyddat läge för att kunna användas i den norra. Transparente-blanche passar blott för de båda nedre zonerna, Oranieäpple och Gul Rikard för den södra, men de kunna dock under vissa gynnsamma förhållanden användas i den mellersta zonen. Astrakan, Celini och ännu mer Gravenstein höra uteslutande hemma i de södra delarna av länet. Inom nordliga zonen odlas allmänt det s. k. Risätersäpplet. Intresset för trädgårdsplanteringar synes vara ganska livligt, vilket framgår av det stora antal växter, som genom den vid sidan av hushållningssällskapet arbetande trädgårdsföreningens försorg tillhandahållas allmänheten. Så hava i medeltal under de senaste fem åren utdelats omkring 4,000 st. förädlade fruktträd och 8,0090 st. bärbuskar förutom ett stort antal prydnadsträd, vartill komma de växter, som i stor utsträckning direkt inköpas från olika handelsträdgårdsmästare och trädskolor. Under senare år har det anmärkningsvärt nog företrädesvis varit de mindre jordbrukarna och lägenhetsägarna, som företagit planteringar av fruktträd och bärbuskar, under det de större egendomsägarna nöjt sig med vad som finnes sedan gammalt, vilket oftast utgöres av äldre, utlevade träd, som lämna en mindervärdig