DEN VÄRMLÄNDSKA JÄRNHANTERINGEN 279 Värmskog m. fl. platser. I den dag, som i dag är, förekommer benämningen osmundjärn ibland persedlarna, upptagna i Värmlands läns markegångstaxa. Så sent som på 1870-talet användes sjömalm vid Sunnemohyttan för framställning av gjuttackjärn. Det erhållna järnet utfördes till Tyskland, utsmiddes där till stångjärn och återköptes i denna form av svenskarna. Detta förtröt Gustav Vasa, som i Lybeck under sin landsflykt erfarit förhållandet, och han beklagade sig över att »jernet, rikets redbaraste egendom, bortfördes till de vendiska städerna i tackor och osmund och äfven i rå malm utan att smältas, varefter man vore nödsakad köpa det i stångjärn tillbaka». Detta gav honom anledning föreskriva, att bergsmännen skulle betala sitt tionde i tackjärn och ej i osmundjärn, vilket tvang dem att bygga tackjärnshyttor; dock bestämdes, för att ej allt för stor minskning i järntillverkningen skulle äga rum, att inga andra än de, som kunde bära kostnaderna, behövde tvingas till masugnsbyggnad, och de övriga finge fortfara med sitt osmundssmide. Tyskar inkallades, dels för masugnsbyggnaderna, dels för att lära svenskarna den med tackjärnstillverkningen förbundna färskningsmetoden, vilken till följd därav benämndes tysksmide. Tyskar, särskilt sachsare, och finnar hade redan inkommit efter digerdöden, som så svårt decimerat Sveriges befolkning, att »kyrkor och bostäder stodo öde och hela fälten till flera mil fingo tillfälle att överväxas med skog». Från sachsarna vill Fernow härleda namnen Saxån, Saxhyttan m. fl. Övergången från osmundssmide till tackjärnstillverkningen gick genom de s. k. styckugnarna, mycket liknande osmundhyttorna, vilka förskrevo sig från Steiermark, där de sedan den gråa forntiden varit i bruk. De voro låga ugnar med endast ett hål, varigenom såväl blästern infördes som uttappningen ägde rum. Då man emellertid fann, att man genom att förstora ugnarna kunde vinna en avsevärd kolbesparing, kommo styckugnarna att övergå till våra nuvarande masugnar. De första’ masugnarna voro av s. k. mulltimmer, men omkring år 1746 började man bygga dem av sten. Den första stenmasugnen säges vara uppförd vid Karlsdals bruk i Karlskoga bergslag. Blåsmaskinerna utgjordes av