t cR v3 DEN VÄRMLÄNDSKA JÄRNHANTERINGEN tecknare, som velat skrifva opartiskt, hafva anfört kon. Carl ibland de store konungarne i verlden. Uti hushållsvett, mannamod, outtröttlig drift i allt företagande har han haft få sina likar.» Genom Gustav Vasas förmedling, och kanske än mer genom hans sonson Gustav II Adolfs, inkallades utlänningar, såsom tyskar, österrikare och holländare, till riket, och många följde den gjorda inbjudningen, vartill ej minst bidrogo religionsförföljelserna, då konungen utlovade dem full religionsfrihet. De insatser de till landet inflyttade utlänningarna gjorde i utvecklingen av vår järnhantering blevo av den största betydelse och kunna ej nog uppskattas. Valloner inkallades även, men, så vitt bekant är, har ej vallonsmide förekommit i Värmland. Vallonernas verksamhet har huvudsakligen inskränkt sig till Dannemora bergslag. Tackjärnstillverkningen började nu bedrivas vid en hel del hyttor; så uppfördes Långbanshyttan 1550, Horsjöhyttan 1580, Hecktors- och Damhyttorna omkring 1600, Karlsbo- eller Storbrohyttan 1611, och under tiden 1624 till 1691 tillkommo ytterligare 39 hyttor, varibland Grundsjön 1624, Pardix 1629 — denna hytta säges vara anlagd av tio fransmän och skall därav hava fått sitt namn — Gräs-Bosjö 1627, Motjärn, Rämen och Gammelkroppa 1651, Stjälpshyttan 1662 och slutligen Åsjöhyttan 1691. Tackjärnstillverkningen inom bergslagen uppgick år 1762 till 47,000 skeppund och år 1777 till 42,000 skeppund. Av nu angivna hyttor hava de flesta, för att ej säga alla, försvunnit, och de flammande masugnslågorna, som under de mörka vinterkvällarna så vackert upplyste trakten, äro nu en saga blott. I verksamhet är dock ännu Storbrohyttan, vilken således nu kan räkna 306 år och är ett idylliskt och vackert minne från flydda tider, ett mål för artistens pensel. Numera är tackjärnstillverkningen koncentrerad till 12 masugnar, av vilka må nämnas Hagfors, Nykroppa, Björneborg, Degerfors och Bofors, de två sistnämnda i Karlskoga bergslag. Under år 1915 belöpte sig Värmlands tackjärnstillverkning till 97,252 ton med en medelkolåtgång efter uppsättning av 47,65 hektoliter, och utgjorde den ur malmen utvunna järnprocenten 56,179. Efter vi nu äro inne på tackjärnstillverkningens område, torde