286 REINHOLD GEIJER i större eller mindre stycken, smältstycken. Smedens arbete var ganska ansträngande, men genom införandet av s. k. hjälpbrytare underlättades detsamma. Denna metod fick stor utbredning i Värmland. Med götmetodens införande fick även denna färskningsmetod maka åt sig, och härtill bidrog, att träkolen blevo allt dyrare och tillgången på dem knappare. Kolåtgången efter stjälpning uppgick till 40 hektoliter per ton smältstycken och avbränningen till 11 à 12 procent. Metoden har emellertid mer och mer gått tillbaka och torde numera i Värmland endast förekomma vid Brattfors och Munkfors och för på båda ställena ett tynande liv. De erhållna smältstyckena välldes sedan i särskilda ugnar, s. k. vällugnar, och utsmiddes under stångjärnshammare till stänger, platta eller fyrkantiga. Såsom mycket gångbara dimensioner voro 3x 5/s", 2*/2 » 1/2" och 11/s" fyrkant. Vällningen ägde rum, som sagt är, i särskilda ugnar, och här möta vi en man, som genom sina uppfinningar inom vällugnarnas område skapat sig ett världsrykte. Mannen var Gustaf Erkman, förut omnämnd i samband med relationen om lancashirehärdarna.’ En amerikanare, själv stor industriman inom järnhanteringen, besökte en gång Sverige och underkastade sig en lång, besvärlig resa endast för att se den plats, Lesjöfors, där Ekmans första vällugn stått. Ekman företog sig att konstruera en vällugn, lämplig för de inom landet förekommande bränsleslagen, för att därigenom bidraga till lancashiresmidets utveckling, vilket syntes honom otänkbart utan lämpliga ugnar. I slutet av år 1842 hade Ekman sin försöksugn färdig och inbjöd järnkontoret att sända lämpliga personer att undersöka densamma. De utsedda granskarna, friherre Berzelius och professor Sefström, underkastade den nya ugnen en genomgående kritik, vilken utmynnade däri, att de ej kunde tillstyrka herrar fullmäktige att nedlägga någon kostnad för densamma, om ock någon anledning skulle förefinnas, att den under vissa omständigheter kunde lyckas. Ekman lät sig dock ej nedslå av detta ogynnsamma omdöme, utan fortsatte under år 1843 försöken med sin ugn, varvid träkol i blandning med lufttorkad ved användes såsom bränsle, vilka försök utföllo till belåtenhet. Framgången