DEN VÄRMLÄNDSKA JÄRNHANTERINGEN 289 smederna sågo i bruksägaren den faderlige vännen; de kände honom och han dem. Valsverken infördes i Värmland omkring mitten av 1800-talet och voro till en början av blygsamma dimensioner, avsedda för tråd och finjärn, men med götmetodens tillkomst hava de blivit allt grövre tilltagna, och man skiljer mellan götvalsverk, medium- och finvalsverk. De användas numera uteslutande till utsträckning av järn och stål, ehuru även ånghammare äro i bruk för en del grövre och finare smide. Götmetallens införande förorsakade en fullständig revolution inom järnhanteringen. I slutet av 1850-talet uppfann en engelsman, Henry Bessemer, en metod att genom lufts inpressande i ett smält tackjärnsbad förvandla detsamma till smidigt stål och järn. Hans försök hade dock till en början föga framgång, men genom ihärdigheten och energien hos en svensk man, G. F. Göransson, lyckades man slutligen nå målet, och i juli 1858 ägde vid Edskens bruk i Gästrikland den första lyckade bessemerblåsningen rum. Med stor entusiasm omfattades den vackra idén att utan något tillskott av extra bränsle förvandla tackjärn till stål och järn. Bessemerugnar uppfördes överallt i landet, även i Värmland, så- som vid Långbanshyttan, Gustavsfors — denna ugn flyttades sedan till Hagfors — Nykroppa med flera platser. Då processen behöver stor kraft, kunde densamma endast komma till användning på platser, där man hade tillgång på rik och god vattenkraft. Processen hade sina stora fördelar men även nackdelar. Den krävde ett kiselrikt, nödsatt tackjärn, som ställde sig dyrt att tillverka till följd av en avsevärd kolåtgång, hög skrotprocent och betydlig avbränning, vartill kom svårigheten att under processens gång bestämma produktens kolhalt, vilket gav anledning till de s. k. bomblåsningarna, och götlagren vid verken blevo väl så betungade. Numera bedrives därför denna process i Värmland endast vid Hagfors och i ringa skala. Bessemerprocessen undanträngdes alltså snart av den s. k. martinprocessen, som uppfanns i mitten på 1860-talet av fransmannen Pierre Martin. Metoden, som äger rum i regenerativa ugnar, grundar sig på att genom en blandning av tackjärn, järn- Värmtland. II. imisr 19