Note:
Contributor Sixten Samuelsson died in 1956, less than 70 years ago.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Den värmländska järnhanteringen i forntid och nutid av Reinhold Geijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN VÄRMLÄNDSKa JÄRNHANTERINGEN 291
land var Hennickehammar, anlagt under hertig Karls tid, där
sågblad, vågbalkar och ankare tillverkades. Såsom en tidsbild må
här anföras, att då en Jon Hansson omkring år 1630 begärde
att få anlägga en smidesverkstad vid Åminneskog, förnekades
honom detta, på grund av att ett dylikt smidesverk redan fanns i
Torshälla. »Såsom det betydligaste både i fordna och detta
Seculo», skriver Fernow, »blifver väl den namnkunnige Spångens
verkstad i Filipstad, hvarpå han likväl ej sökt privilegier förr än
den redan var uppbrunnen.» Denne Spången, född västgöte,
anlade i Filipstad en smedja, som var vida berömd. Det berättas,
att då superintendenten B. Caméen år 1693 frågade kyrkoherden
Joh. Welin, vilken skulle haft ett mekaniskt huvud, vad han tyckte
mest om i Filipstad, varest han då gjort sin provpredikan, så
svarade han: »Spångens verkstad». Denna verkstad bestod av två
våningar med två rum i varje; i den övre funnos urmakeri, svarv- och
filverkstad samt en kvarn, som i nödfall kunde mala malt, och
alltsammans drevs med vattenhjul. Spången lär hava tillverkat
många vackra saker i järn och metall, i synnerhet väggur. »Men
han reste bort och sålde allt till Brukspatron Pihl.»
Fernow uppräknar 23 manufakturverk; dit räknades då även
spik- och knipphammare, bland vilka må här omnämnas
Bjurbäcken, Hennickehammar, Lesjöfors, Slöjdefors under Munkfors,
Vägsjöfors och Valåsen; detta sistnämnda verk hade privilegier på
värjklingor och bajonetter. »Men det klagas ändå, att för litet
stångjärn förädlas inom landet.» Fernow slutar sitt anförande
angående manufakturverken sålunda: »Åtminstone kan på visst sätt
vara harmligt för ett patriotiskt sinne att se och höra försmädare
fälla sina omdömen att, på en och samma dag, man kan se en
herre sälja 1,000 tals skeppund rått ämnesjärn och köpa i
Wedevågs manufakturbod fönster- och dörrbeslag, låsar, eldskyfflar,
gafflar, betselbeslag, ja ända till nubbar och tändrickor, så att
han ofta kan få betala 1 lispund jern med mer än han fått för
flere skeppund. Detta gifves ut som ett bevis dertill att
industrien icke stigit ännu till sin rätta höjd hos oss vid
jerntillverkningen.»
Sedan gammalt har vid Stjärnfors bruk under Uddeholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Nov 29 17:24:48 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ebovarm/2/0293.html