DEN VÄRMLÄnNDSKAa JÄRNIIA NTERINGEN 29 o uppfordring av malm utgjorde 1,17 procent mot 5,63 procent åren 1891—1895. Denna nedgång har sin förklaring genom de under senaste åren tillkomna rika malmfyndigheterna i Lappland. Den erhållna malmen uppgick till 60 procent av det uppfordrade berget. Malmens fosforhalt låg mellan o,005 och 0,010 procent och svavelhalten mellan o,o: och o,02 procent. Medeltillverkningen per år och masugn uppgick till 4,816 ton. Av tackjärnstillverkningen voro 11,101 ton avsedda för export och 6,801 ton för försäljning inom landet. Motorer använda för gruvdriften voro 58 och för järntillverkningen 456. Av för tillverkningarna använda effektiva hästkrafter erhållas: 721 hk. medelst vattenhjul 34,571 » » vattenturbiner 253 » » ångmaskiner 105 » » olje- och gasmotorer 8,452 » » elektriska motorer. Arbetspersonalen (inklusive förvaltningspersonalen) uppgick för gruv- och järnhanteringen till 4,792 personer, därav 68 kvinnor. Förbrukningen av träkol belöpte sig till 3,395,273 hektoliter, därav 3,224,721 hektoliter av skogsved och 170,552 hektoliter av sågavfall, ribb m. m. Medelpriset var o,73 kronor per hektoliter mot o,75 kronor inom hela riket. Ägarna av gruvorna och järnverken fördela sig sålunda: Ensam person. ...... 1 Aktiebolag . . .......328 Andra bolag ...... :» 2 Summa 31 I produktion av järnmalm kommer Värmlands län som det femte, efter Norrbottens, Kopparbergs, Örebro och Västmanlands. Skillnaden är dock betydlig mellan de fyra framför liggandes med deras resp. 3,8 milj., 1,7 milj., 680,000 och 398,000 ton (allt i avrundade siffror) och Värmlandslänets 81,000, en produktion, som snarare kan jämnställas med de i ordningen närmaste kommandes, Uppsala och Södermanlands, båda med omkring 60,000. I framställning av tackjärn kommer vårt län likaledes som det femte efter Kopparbergs, Örebro, Gävleborgs och Västman-