VÄrmLands STÄDER OCI KÖPINGaRr 9 som han låtit uppföra av gråsten strax bortom Västra bron. Denna nedrevs på stadsfullmäktiges beslut år 1892 till stort misshag för många gamla Karlstadsbor. År 1809 är Karlstad åter skådeplatsen för en viktig historisk händelse. Den 6 mars detta år inryckte nämligen den värmländska avdelningen av den upproriska västra armén i staden, där Georg Adlersparre övertog befäleèt och trupperna förklarade sig vilja medverka till fäderneslandets räddning eller med andra ord till att avsätta Gustav IV Adolf. Arméns överbefälhavare och landshövdingen fängslades, och ränteriets medel beslagtogos. En proklamation utfärdades, vari armén förklarade sig ämna tåga till Stockholm för att åstadkomma en riksdags sammankallande. Den 9 mars satte trupperna sig i marsch till huvudstaden. Ett nytt skede i stadens utveckling inträdde med 1800-talet. Under förra delen av detta århundrade förbättrades Karlstads hamnförhållanden och utvidgades dess sjöfartsförbindelser, varigenom även dess handel ökades; senare delen kännetecknas av stadsfullmäktigeinstitutionens tillkomst 1863, den stora branden 1865, stadens återuppbyggande, förbättrandet av kommunikationerna till lands genom dess införlivande med statsbanenätet 1869 ävensom mot slutet av århundradet och under början av 1900-talet stadens hastigare tillväxt i folkmängd och utveckling på olika områden. Även tillkomsten av unionen mellan Sverige och Norge hade i viss mån inverkan på staden och dess ställning. I Riksakten av 1815 bestämdes Karlstad till samlingsort för båda ländernas ombud, 36 från vartdera riket, i den händelse regenthuset skulle utdö och de båda rikenas ständer icke kunde ena sig om tronföljare. Det tillkom då dessa kommitterade att träffa det avgörande valet. Denna bestämmelse kom dock aldrig till tillämpning, men den närmare förbindelsen med Norge yttrade sig även på andra sätt. Norrmän slogo sig ned i Värmland och Karlstad liksom svenskar i Norge. Affärsförbindelser började inledas mellan de båda länderna, och därigenom kommo även Karlstadsköpmän i beröring med norska firmor. Innan järnvägarna