Note:
Contributor Sixten Samuelsson died in 1956, less than 70 years ago.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Värmlands städer och köpingar av Axel Dahlman
- Kristinehamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄRrRMLANDS STÄDER OChH KÖPINGaR 37
tillhjäjp av kanaler mellan de norrut belägna sjöarna åstadkom
man vidare en sammanhängande sjöled mellan Sjöändan och
Filipstad. Nordvästra stambanan blev färdig till Kristinehamn 1866,
och 3 år därefter var dess fortsättning till Karlstad fullbordad.
efter hand till Filipstad och över Persberg till Mora.
Ifrågavarande järnväg, som först bar namnet Östra Värmlands järnväg
men efter utsträckningen till Mora benämndes Mora—Vänerns
järnväg, övertogs 1916 av staten såsom en länk i den s. k.
inlandsbanan. På detta sätt har en stor del av Dalarnas
skogsprodukter kommit att söka sig utfartsväg över Kristinehamn.
Järnvägarna äro även så till vida av betydelse för staden, i det att
denna är säte för g:e och 28:e bansektionernas och 6:e och
18:e trafiksektionernas förvaltning. Denna förvaltning är inrymd
i en synnerligen prydlig och välinredd byggnad vid Kungsgatan.
Till handelsrörelsen i Kristinehamn bidrager, såsom i det
föregående angivits, i hög grad även det förhållandet, att staden också
är en sjöstad. Redan långt innan platsen blev stad, tjänade den
till in- och utskeppningsort för förnödenheter i det förra
avseendet och bergsprodukter i det senare. Till en början hade
Vänersborg ensamrätten till all seglation på Vänern men nödgades
år 1664 dela med sig av denna rätt åt Karlstad och
Kristinehamn. Till fraktfart begagnades under 1700-talet skutor, de flesta
odäckade; dessa tillhörde enskilda personer i staden, vilka från
denna tid började kallas redare. Skutorna fingo ej överstiga ett
visst antal; så t. ex. bestämdes år 1711, att de icke fingo vara
flera än tolv. I dessa förhållanden inträdde naturligtvis en
väsentlig förändring i och med ångbåtarnas tillkomst.
Det var först under senare hälften av 1800-talet, som några
åtgärder vidtogos för att skaffa staden en ordentlig hamn. Dessa
bestodo företrädesvis i verkställandet av muddringar i
inseglingsrännan och älven samt anläggandet av ångbåtsbrygga och
lastningsbrygga. I sammanhang med Trollhättekanalens utvidgning
och de möjligheter till fraktfart på utrikes orter, som därigenom
yppade sig, hava i Kristinehamn företagits storartade
hamnbyggnadsarbeten, vilkas invigning firades med stora högtidligheter 1916.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Nov 29 17:26:04 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ebovarm/3/0043.html