VÄkrmLands STÄDER OClH KÖPINGAaR 45 all handel i bergslagen förbehölls stadens borgare; i staden skulle allt järn stämplas, och först därefter kunde det säljas och köpas. Den nya staden började således sin tillvaro under gynnsamma auspicier och utvecklades hastigt. En mängd byggnader kommo till. Två torg anordnades, det övre och det nedre, på samma platser och ungefär av samma storlek som de nuvarande större torgen. Rådhus byggdes vid Övre torget; till dess byggande bidrog konungen med en gåva av 50 daler. Vid samma torg förlades det för staden viktiga våghuset. Tidigare hade Värmlandsberg utgjort en enda församling, Färnebo, med kyrka vid Kalvhyttan (nu Kalhyttan). Denna kyrka flyttades redan 1611 till Filipstad och fick även sin plats vid Övre torget. Förste pastor i staden, ehuru ännu ej med bostad i denna, hette Jöns Larsson. Församlingen kallades nu Filipstads och omfattade samma område, som i våra dagar upptages av Filipstad och Färnebo, Brattfors, Nordmark, Gåsborn och Rämen. Emellertid befanns denna kyrka snart för liten, varför redan 1616 en större uppfördes på udden vid Daglösens norra ända. Filipstad hade således en tid tvenne kyrkor; den mindre av dessa användes vid aftonsånger och bönestunder. Även ett skolhus uppfördes vid Nedre torget, och det säges om skolan, att hon »från sin första början inrättades på bätre fot, än de wanliga Barna-Scholor, eller Pædagogier, i den tiden». Stadens styrelse utgjordes av borgmästare och råd; den förste borgmästaren var tillika bergsfogde eller bergmästare. Till följd av stadens säregna egenskap såsom bergsstad synes den hava föranlett även ett stort antal utlänningar att slå sig ned där. Bland dessa, av vilka åtskilliga voro framstående män, voro många fransmän eller valloner och även flera tyskar, norrmän och danskar. Såsom av det ovannämnda framgår, var stadens huvudnäring handel. Stor marknad hölls, den s. k. »stora oxhälgen» den 1 september och »lilla oxhälgen» 8 dagar förut. Härom heter det: »Dit hafwa årligen blifwet drifna 1000-tals Oxar från Wäster- och Östergöthland, Nerike, Dahl, Bohus Län och hela Bondebygden i Wärmeland, i synnerhet Gränse-häraderna som tillbytt sig Oxe-