46 AXEL DAaHLMAanN järn». Med oxjärn menades det järn, som bergsmännen smidde på sina egna hamrar och varför de fingo tillbyta sig oxar och andra livsförnödenheter. Även uppstod åtskillig industri. Stångjärnshamrar anlades i stadens ström Skillerälven, och av en västgöte Spång upprättades en mekanisk verkstad, som på den tiden var ett under i sitt slag. Av denne Spång har förmodligen Spångberget fått sitt namn. För det nya samhället, som börjat så lyckligt, blev emellertid den senare hälften av 1600-talet olycksdiger. Redan tidigt började tvister uppstå mellan stadsinvånarna och bergslagsborna. De förra klagade över att bergslagsborna bedrevo olaga landsköp, de senare över att de blevo uppskörtade vid sina köp i staden på det viset, att stadsinvånarna förmådde bönderna att sälja sina varor till dem och sedan togo överdriven vinst vid utförsäljningen till bergsmännen. Ett försök att bilägga dessa tvister gjordes 1643 å ett möte under ledning av riksrådet och presidenten i Bergsamtet Carl Bonde, och ett slags förlikning kom till stånd. Men sämjan varade ej länge. Kungl. Maj:t besvärades med oavlåtliga klagomål från båda parterna. Om stadsborna voro oblyga i sina pretentioner, som även framgick av deras försök att få stadsprivilegierna utvidgade med nya rättigheter och få stadsområdet förstorat, voro bergslagsborna å andra sidan i hög grad envisa och hänsynslösa i sina fordringar. Både regering och riksdag blevo till slut alldeles uttråkade av de oupphörliga framställningarna från den ena eller andra parten. Länge var Karl XI tveksam, vilken åtgärd han skulle vidtaga. Å ena sidan ville han tillgodose bergslagen, å den andra hade stadsborna under de svåra krigstiderna gjort honom »märkeliga tjenster». För att vinna säker insikt i förhållandena skall han slutligen själv, såsom det säges, förklädd till jössehäring inkognito besökt Filipstad och på detta sätt övertygat sig om de oskäliga pris stadsborna betingade sig för de varor, som bergslagsborna voro nödsakade att köpa av dem. Så förhöll det sig, när den 9 maj 1694 under gudstjänsten en eldsvåda utbröt, som lade Lillkyrkan, rådhuset och 85 gårdar, d. v. s. så gott som hela staden, i aska. Då borgarna började