VÄRMLANDS STÄDER OCH KÖPINGaR 55 sköna omgivningar. Till stadens täckhet bidraga i hög grad de planteringar, som blivit gjorda utmed kajerna, på Allégatan med flera ställen. Även ut från staden till de närmaste omgivningarna leda alléer. En av dessa för till Nya kyrkogården, en annan till Kalhytte brunn, en ganska talrikt besökt brunns- och badort 1 kilometer västerut från staden. Alldeles invid staden höjer sig det vackra Spångberget med en mycket besökt sommarrestaurang. En härlig utsikt över hela Filipstad och dess omgivningar har man från det öster om staden belägna Hastaberget. I en beskrivning över Filipstad har det sagts, att »totalintrycket av staden och dess omgivningar är en koncentrerad bild av mellansvensk naturskönhet av mycket stark stämning». Denna naturskönhet och detta idylliska behag, som staden företer, utövar inflytande också på befolkningen därstädes. Filipstadsborna äro glada, älskvärda och umgängesamma, sällskapslivet är högst angenämt och präglat av äkta värmländsk stämning, glättighet och gästfrihet. Vistelsen i staden blir således i alla avseenden behaglig, och detta föranleder ganska många att just av detta skäl söka sitt hemvist där. Vid tanken på Filipstad och där rådande förhållanden vill man gärna erinra sig den vackra visan »Min lilla vrå bland bergen». Mäånga främlingar besöka staden för att njuta av dess skönhet. En ytterligare dragningskraft för sådana att göra ett besök där har John Ericssons mausoleum’* i den Nya kyrkogården blivit. Då det blev bestämt, att den store uppfinnarens stoft skulle vila i svensk jord, ansågs Filipstad vara den plats, som framför andra kunde komma i fråga. Hans födelseort var nämligen Långbanshyttan i Filipstads landsförsamling. Den 31 juli 1895 invigdes det ståtliga monument av bohuslänsk granit, som nu innesluter förvaringsrummet för hans jordiska kvarlevor. En annan berömd värmlänning från denna bygd och född den 18 dec. 1783 i själva Filipstad var bildhuggaren Johan Niclas Byström. Av ovanstående skildring finna vi, att Filipstad oaktat samhällets ringa storlek genomgått mera växlande öden än de flesta 1 Del I, sid. 311.