VÄRMLANDS STÄDER OCh KÖPINGAaR 57 plats, fanns då antagligen ingen enda boning. Dock låg Arvika församlings kyrka, som sedan i många år även blev köpingens, ej långt därifrån och förmodligen även med en by i sin närhet. Om Arvika by heter det hos Fernow, att den fanns till redan före digerdöden; om kyrkan säger Hammarin i sitt herdaminne, att hon var bland de äldsta, om icke den äldsta i Jösse härad; en visitation omtalas såsom hållen där redan år 1355 av biskop Laurentius i Skara. Vad namnet »Arvika» beträffar, härledes det enligt professor A. Noreen av ar, genitiv av subst. a, á, »å», och vikar, plur. av vik. En annan härledning, som nämnes bland gemene man, är, att stavelsen ar i ordet Arvika betecknar »andra» eller are, såsom jössehäringen uttrycker sig. Det skulle då syfta på att kyrkan ursprungligen varit byggd på ett ställe, men sedan blivit förlagd, på andra sidan viken och där uppförd på sin nuvarande plats. Med Arvikas grundläggning äger det egendomliga förhållandet rum, att det av åtskilliga handlingar ser ut, som om det gällde grundläggandet av en stad, ej en köping, och som om denna stad skulle heta »Oscarsstad». Så bär kartan över stadsplanen, som vunnit kungl. stadfästelse den 27 nov. 1811, rubriken »Charta öfver Oscars-stad uti Wermeland, Jösse härad och Arvika socken», och i en nådig kungörelse den 23 dec. 1812 tillåtes det på underdånig anhållan, att den å Solbergs hemmans ägor vid Arvika anlagda nya »staden» efter hertigen av Södermanland (Oscar I) skulle få benämnas Oscarsstad. Något officiellt återkallande av stadsrättigheterna synes ej hava förekommit; däremot har av K. Maj:t utfärdats ett nådigt brev den 8 juni 1821 med föreskrift bl. a., att den under namn av Oscarsstad anlagda staden hädanefter skulle kallas Arvika. Köpingens invånare tyckas aldrig själva betraktat köpingsprivilegierna som stadsrättigheter. Möjligen hava myndigheterna tänkt sig, att de köpingsrättigheter, som beviljades Arvika 1811, även kunde innebära stadsrättigheter eller lätt förvandlas i sådana, men då samhället under de första åren av sin tillvaro alltjämt förblev mycket obetydligt och invånarna själva ej kommo med några yrkanden, har det utan vidare fått förbliva