86 REINH. GeIJErR avlämnades alltid på kontoret, där en bokhållare, väckt av postiljonens blåsande i sitt horn, hade skyldighet mottaga densamma. Utom brukets post, vilken ej var synnerligen riklig, förekommo sällan brevsändningar. För varje avsänt brev måste erläggas 2 öre i s. k. väskpengar, också en sorts godtycklig beskattning. Läkaren bodde cirka tre mil från bruket, där även fanns ett medikamentsförråd, lydande under apoteket i residensstaden. På kontoret fanns ett mindre medikamentsskåp, innehållande salvor, diverse droppar m. m. Av dess innehåll konsumerades mest s. k. beskar, en sorts malörtsdroppar. Smederna kommo ofta in, förebärande svåra magplågor, och avfärdades med en besk, som alltid syntes välkommen och välgörande. Endast vid mera allvarliga fall erhöllos besök av läkaren. Annars uppsändes en promemoria, upptagande en massa frågor angående den sjukes tillstånd, och på grund av de avgivna svaren skedde så ordinationen. Fig. 15. Den gamle smeden. Hälsotillståndet var i allmänhet det bästa, och några farsoter förekommo icke, ej ens kolera, som år 1865 uppträdde endast några mil från bruket. Detta var så mycket anmärkningsvär- dare, som förbindelsen med de smittoförande orterna genom de postförande och resande var rätt livlig. Möjligen kunde röken från de talrika kolmilorna på bruket haft ett avvärjande inflytande. Smederna voro i allmänhet glada och besutto den värmländska munvigheten och voro stundom ganska humoristiska. Ibland dem förekom ett och annat original. En av dem var en stor beundrare av Karl XII, och denne hjältekonung var ofta föremål för hans samtal och utläggningar. Att Sverige förlorat Finland