BRUKS- OCH HERRGÅRDSLIV I VärmLAaAnND 87 var hans stora grämelse, och han språkade ofta om att man skulle gå mot ryssen och återtaga den förlorade landsdelen. Politik var fullkomligt främmande inom arbetarvärlden, och åsikten var nog den, »att folk och land med Guds hjälp styras oss förutan». Att så var förhållandet berodde möjligtvis på att arbetarna i politiken intet hade att säga till om och att den således för dem ej kunde hava något intresse. I detta hänseende hava stora förändringar ägt rum, och politiken i förening med partibildning har intagit ett så framträdande rum, att man kan draga i tvivelsmål, om det är till lycka för folk och land. Partier funnos ej inom arbetarvärlden i mitten av förra århundradet, och socialismen var ett okänt ord. Nu avgöres allt, såväl små som stora saker, i enlighet med partiets vilja; till och med val av kyrkvaktare sker efter partilinjer. Det är ett märkvärdigt förhållande, att då man möter en och en av vår tids arbetare, så är han i regel en hövlig, försynt och ofta en älskvärd personlighet. Men då de komma i flock, är förhållandet ett helt annat; detta hör till »massans psykologi», varom hela volymer äro skrivna. Strejker voro nästan okända; om de dock någon gång sporadiskt uppträdde, voro de av en mild, snart övergående natur. Det var egentligen sågarbetarna, som någon gång inläto sig på strejk, smittade från de stora norrländska sågverken. Nu däremot äro strejker snart sagt dagligen förekommande och kunna antaga väl så ledsamma former, såsom vi för icke länge sedan bevittnat vid ett större värmländskt järnverk. Fackföreningar förekommo ej. I huvudsak voro arbetarna nöjda med sin enkla lott. »Folk få ej vara nöjda», sade en gång Branting vid en arbetarkonflikt i Norrland i slutet på 1880-talet. Rådde förnöjsamheten under de ytterligt enkla förhållanden, som ägde rum i fordom tid, så sitta då nu missnöjet och oförnöjsamheten i högsätet. Tro och loven gällde förr mer än nu. Nöjen och förströelser, då sådana förekommo, voro av mycket enkla former. Sång och musik övades dock av vid bruket bildad sångförening och musikkår. I allmänhet sjöng folk i det dagliga livet mera förr än nu. Man fann mera glädje i livet, och