BRUKS- OCH IERRGÅRDSLIV I VÄärRmLand 89 gav en dyster stämning. Vid midsommartiden pryddes såväl de egna hemmen som hammare, valsverk och arbetsmaskiner med löv och björkar. Vi tro knappt, att denna vackra, tilltalande sed numera brukas. Några särskilda seder vid jul- och nyårstid förekommo ej, åtminstone icke några mera anmärkningsvärda. Det var emellertid en vacker anblick att på juldagsmorgonen vandra genom de långa bruksgatorna och se de rikt upplysta hemmen, och färden till julottan var vacker och tilltalande, då varje, även den minsta, stuga var upplyst av två eller flera ljus i varje fönster, och det hela ingav en stark känsla av helg. I slutet av 1870-talet grepos flera av smederna av Amerikafeber, och många utvandrade, däribland en del av brukets bästa arbetare. Utvandringen riktades egentligen till staten Minnesota, där en del slogo sig ner och blevo farmare; en annan del stannade i de östra staterna vid de stora industricentra, företrädesvis Worcester, i närheten av Boston. Vid sammanträffande med dessa arbetare ute i den stora Västern var det ett nöje iakttaga deras behagliga, höviska uppträdande, och man fick det intrycket, att Amerikavistelsen på dem utövat ett mycket civiliserande inflytande. I våra dagar, och detsamma gällde även i forna tider, uppträda de äldre på ett gott och behagligt sätt, ehuru detta, tyvärr, ej kan sägas om alla de yngre eller allra yngsta arbetarna, hos vilka en viss råhet och oförsynthet ibland synes förekomma. Avlöningarna utbetalades en gång i månaden Kontanta pengar ingingo till en ringa del vid arbetslönernas utbetalande, utan dessa utgingo till stor del i spannmål, sill, salt och tobak. Alla hade motbok med bruket, som halvårsvis avslutades. Smältsmederna hade särskild ersättning för överkol, det vill säga den kolbesparing, som ägde rum över ett visst bestämt anslag per centner tillverkat järn. Då denna kolbesparing uppgick till en viss mängd, erhölls såsom extra belöning en silversked. I allmänhet hade smederna goda räkningar, och några gjorde så goda besparingar, att de kunde inköpa mindre jordegendomar, där de vid ålderns inträde kunde slå sig ned och njuta lugn och ro på egen torva. Skatterna voro den tiden försvinnande små. Smederna hade i regel kor och gris, och de förras antal var stundom rätt betydligt.