Note:
Contributor Sixten Samuelsson died in 1956, less than 70 years ago.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Bruks- och Herrgårdsliv i Värmland av Reinh. Geijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
go REINH. GEIJER
Bruket hade egen fattigvård, skild från den övriga socknen,
och lämnade bidrag till sjuka och orkeslösa. Men dessa
understöd voro ej synnerligen rikligt tilltagna. I en tid, då behoven
voro små och levnadsförnödenheter, kläder m. m. kunde
erhållas till billiga pris, ja så billiga, att vår tid skulle anse dem
som en saga, torde dock de lämnade bidragen varit tillräckliga
för behoven.
Men låtom oss nu flytta oss från arbetarna till de styrande
vid bruket och se till, huru de hade det.
Chef för bruket var då som nu den s. k. förvaltaren med
en eller flera bokhållare under sig, allt efter brukets storlek.
Förvaltaren vid här beskrivna järnverk var en i hög grad tekniskt
bildad person, till och med uppfinnare på sitt område. Hans
löneförmåner voro minimala, 1,500 kr. i kontant lön samt en del
naturaförmåner, såsom ett visst höanslag för ladugården,
trädgården fritt skött, fri bostad och vedbrand samt, om jag minnes
rätt, i kostpengar 400 kr. för varje bokhållare, vilka voro fyra
till antalet. Vilken den enklaste bokhållare skulle i våra dagar
nöja sig med denna avlöning? För att upphjälpa sina inkomster
hade förvaltaren en liten ölhandel, och från hans kök avhämtades
ölflaskor såväl av arbetare som bokhållare. Ett sådant förhållande
skulle nu vara otänkbart men försiggick då i all gemytlighet och
utan att väcka någon som helst uppmärksamhet. Bokhållarna
hade i allmänhet förutom fri kost 300 à 400 kr. i lön, 15 kr. i
ljuspengar och 2 kr. i pennpengar. Bland kontorspersonalen rådde
ett gott, glatt kamratliv. Kortspel övades i stor utsträckning, och
punschen var en ofta förekommande dryck. Förhållandet mellan
befäl och arbetare var i regel det allra bästa och med mycken
godmodighet å ömse sidor. Levnadsförhållandena voro de allra
enklaste. Mathållningen vid förvaltarens bord, där bokhållarna
intogo sina måltider, utmärkte sig för stor torftighet. Sur mjölk
tillhörde matsedeln både vinter och sommar, kabeljo var en
synnerligen ofta återkommande rätt, eftermiddagskaffe förekom aldrig.
För att upphjälpa den knappa kosten tog man sin tillflykt till ett -
ställe, beläget en kilometer från bruket, där man med kaffe och
färska bullar tillfredsställde sin ungdomliga aptit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Nov 29 17:26:04 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ebovarm/3/0096.html