go REINH. GEIJER Bruket hade egen fattigvård, skild från den övriga socknen, och lämnade bidrag till sjuka och orkeslösa. Men dessa understöd voro ej synnerligen rikligt tilltagna. I en tid, då behoven voro små och levnadsförnödenheter, kläder m. m. kunde erhållas till billiga pris, ja så billiga, att vår tid skulle anse dem som en saga, torde dock de lämnade bidragen varit tillräckliga för behoven. Men låtom oss nu flytta oss från arbetarna till de styrande vid bruket och se till, huru de hade det. Chef för bruket var då som nu den s. k. förvaltaren med en eller flera bokhållare under sig, allt efter brukets storlek. Förvaltaren vid här beskrivna järnverk var en i hög grad tekniskt bildad person, till och med uppfinnare på sitt område. Hans löneförmåner voro minimala, 1,500 kr. i kontant lön samt en del naturaförmåner, såsom ett visst höanslag för ladugården, trädgården fritt skött, fri bostad och vedbrand samt, om jag minnes rätt, i kostpengar 400 kr. för varje bokhållare, vilka voro fyra till antalet. Vilken den enklaste bokhållare skulle i våra dagar nöja sig med denna avlöning? För att upphjälpa sina inkomster hade förvaltaren en liten ölhandel, och från hans kök avhämtades ölflaskor såväl av arbetare som bokhållare. Ett sådant förhållande skulle nu vara otänkbart men försiggick då i all gemytlighet och utan att väcka någon som helst uppmärksamhet. Bokhållarna hade i allmänhet förutom fri kost 300 à 400 kr. i lön, 15 kr. i ljuspengar och 2 kr. i pennpengar. Bland kontorspersonalen rådde ett gott, glatt kamratliv. Kortspel övades i stor utsträckning, och punschen var en ofta förekommande dryck. Förhållandet mellan befäl och arbetare var i regel det allra bästa och med mycken godmodighet å ömse sidor. Levnadsförhållandena voro de allra enklaste. Mathållningen vid förvaltarens bord, där bokhållarna intogo sina måltider, utmärkte sig för stor torftighet. Sur mjölk tillhörde matsedeln både vinter och sommar, kabeljo var en synnerligen ofta återkommande rätt, eftermiddagskaffe förekom aldrig. För att upphjälpa den knappa kosten tog man sin tillflykt till ett - ställe, beläget en kilometer från bruket, där man med kaffe och färska bullar tillfredsställde sin ungdomliga aptit.