Note:
Contributor Sixten Samuelsson died in 1956, less than 70 years ago.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Bruks- och Herrgårdsliv i Värmland av Reinh. Geijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92 REINH. GEIJER
Taga skriftligt på allting och på eget bevåg giva skriftligt
på intet.» |
Bland övriga regler för en bruksbokhållare må framhållas:
»En bruksbetjänt bör observera 15 kap. missgärningsbalken 2 art.
och 1805 års legostadga i förening med 4 budet och till den
ändan vara hövlig, tålig, trogen, lydig och nitisk för brukets och
husbondens bästa. Vid bordet taga för sig litet av den rätt,
som är utsökt fin eller ock av liten tillgång på faten och icke,
likt personer av de sämre folkklasserna, ösa för sig mycket eller
litet allt som rätten smakar, utan avseende på sällskapet,
ävensom aldrig taga för sig av de största stycken, som ligga på fatet.
Göra en bonde rätt, men aldrig gott.» Denna sista förmaning
har förvaltaren försett med fetstil för att framhålla dess stora
vikt och betydelse.
Huru annorlunda nu vid våra järnverk. Allt är sig olikt med
skriv- och räknemaskiner, telefoner m. m. Äro de nuvarande
tiderna gladare och lyckligare än de, som rådde femtio till sextio
år tillbaka? Vi våga härtill svara ett obetingat nej. I synnerhet
göra de oroliga arbetarförhållandena chefens och förmannens plats
nästan olidlig. Erkännas måste, att såväl chefen som hans
närmaste biträden nu äro mera skolade och tekniskt utbildade, men
så behöves detta, tillföljd av de storartade framsteg
järnhanteringen gjort under de senare åren, ej minst genom användningen
av den elektriska kraften. Denna var visserligen bekant, men
då den ej användes inom järnindustrien, ställde man sig både
okunnig om och ointresserad för densamma.
Såväl förvaltaren som hans närmaste biträden hade i regel
erhållit sin huvudsakliga utbildning vid den av Frans von Schéele
inrättade bergsskolan i Filipstad. Från denna bergsskola, nu
snart hundraårig, om vars fortfarande bestånd nu så mycket
tvistas, hava utgått flera av Värmlands märkesmän inom
järnhanteringens områden, en E. G. Danielsson och Carl Danielsson vid
Uddeholm, E. J. Ljungberg vid Falu bergslag, C. J. Nilsson, en
av sin tids mest framstående vattenbyggare, Gustav Jansson vid
Munkfors, flera att förtiga.
Gången av en ung mans utveckling, som ägnat sig åt järn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Nov 29 17:26:04 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ebovarm/3/0098.html