VäÄrmLÄändsktt PRÄsSTGÅRDSLIV II1I Veckor och månader i förväg arbetades i prästgård, församlingskyrkor och på kyrkogårdar för det väntade biskopsbesöket. Kyrkoarkiven genomgingos och ordnades, kyrkoskrudar översågos och reparerades, kyrkogårdarna sattes i prydligt skick. Och i prästgården ställdes trädgård, rum och visthus i en ordning som till ingen annan högtid. En installation var på samma gäång ett den nytillträdde kyrkoherdens första stora möte med sina församlingsbor, då kyrkoråd, skolråd och övriga förtroendemän samt »ståndspersoner» från alla pastoratets församlingar skulle vara inbjudna till middag efter akten i kyrkan. Och då tillfället samtidigt betraktades såsom en familjehögtid av första rang för den nye kyrkoherden, skulle från olika håll också släkt och vänner inbjudas — förutom hela kontraktets prästerskap — vadan denna dag ej mindre än 150 personer beräknades skola undfägnas i prästgården. Och så kom den stora dagen, en strålande sommarsöndag. Biskopen och de avlägsna släktingarna hade anlänt dagen förut. Men från 8-tiden på morgonen syntes en oavbruten ström framemot kyrka och prästgård av dem, som skulle deltaga i dagens högtid. Långt utöver de vida slätterna syntes längs stigar och dikesrenar skaror av vandrare styra mot samma mål, kyrka och prästgård i församlingens mitt. Och på landsvägen rullade vagn efter vagn från när och fjärran med högtidsklädda människor. För dem, som kommo långt ifrån, särskilt assistenterna från grannpastoraten med deras familjer, var öppen frukosttaffel dukad i tvenne rum av prästgårdens nedre våning. I den övre bodde biskopen, och där fick det därför lov att åtminstone före akten vara tyst och stilla. Klockan 10 på söndagens f. m. begynte installationen med därpå följande högtidsgudstjänst. Att denna kyrkliga akt betraktades såsom en särskilt stor högtidlighet märktes ej minst på det stora antal människor, som kommit tillstädes. Ej blott varje ståplats i den rymliga kyrkan var fylld, utan ock ute på kyrkogården hade stora skaror slagit sig ned. Och i det ögonblick processionen med installandus i spetsen och biskopen till sist efter de assisterande under ps. 330: 1—4 inträdde i kyrkan, formligen beläg-