114 GUSTAFf LIZELL vägen mot hemmet. För husbondefolket självt var kl. 8 den vanliga tiden, då dagen begynte. Det var ofta så, att vi väcktes av klangen från klockan, som då ringde i den närliggande kyrkan och gav som ett slags högtidlig vigning åt dagen. Stundom sökte dock särskilt vi ungdomar vara uppe i förväg, så att vi, just när klockorna började ringa, kunde genom trädgården få skynda bort till kyrkan och uppifrån torngluggarna kasta en blick ut över slätten. Men kl. 1/2 9 skulle vi vara åter, ty då var det frukost. Före frukosten liksom före kvällen hölls bön. Det var ett av de drag, däri prästgården särskilt hade att visa, vad ett kristligt hem anstod. Ty i allmänhet hade vid denna tid husandaktens gamla sed — i den mån den verkligen kan ha brutit igenom — så gott som helt försvunnit. På morgonen lästes en kort bön, mest ur Roos’ bönbok, bönen för sjuka (Ps. 369: 3), Fader vår och Välsignelsen, på kvällarna en något längre betraktelse (Creutzberg, Arndt e. d.), Roos’ bönbok och avslutningsbönerna — allt både morgon och afton inramat i psalmsång. Kanhända förstodo ej vi, som då voro unga, rätt, vilken makt och högtid som låg över dessa stunder, men nu, sedan de i ett gammalt hem för alltia äro borta, känna vi det bättre. Och särskilt när på kvällarna arbetsfolket i större antal än vanligt var inne eller när om somrarna vid släktbesöken psalmsången klingade starkare än eljes, gav det en högtidskänsla, vars minne ej försvinner. Även åt dagens lopp såsom helhet kunde många gånger lantbrukarens liv i sommar- och vintertid ge sitt inslag. På förmiddag och afton vandrade man utåt ägorna för att tillse, hur arbetet gick. I bråda skördetider uppbådades familjens medlemmar och kanske stundom även tillfälliga gäster att deltaga i arbetet. Och något av det sunda, lugna draget i en bondebefolknings liv gick genom sysselsättningen och intressegemenskapen med dylika förhållanden i blodet. Mot slutet av århundradet upphörde i allmänhet prästerna att vara jordbrukare. Den ena efter den andra av de gamla prästgårdarna i Värmland började utarrenderas, och de förhållanden började faktiskt inträda, som genom 1910 års nya prästlöne-