120 GUSTAF LIZELL tillfällen först samlades till gudstjänst i kyrkan och sedan bjöds fram i prästgården till enklare förplägnad. Under den äldre tiden skilde sig umgängeslivet i prästgårdarna föga från övriga herrgårdars. Även i många prästgårdar, vilkas anseende var stort, förekom så t. ex. dans och kortspel, och endast den inskränkning däri och i gängse dryckesseder pålades, som anständigt tillvägagångssätt krävde. Vid jularna och. på somrarnas utfärder förekommo utklädningar, uppförandet av små teaterpjäser och andra upptåg, på vilka det tidigare 1800-talets förfinade umgängesliv var så rikt. Kanhända var den värmländska ungdomen mera intresserad härav än på många andra håll. Jag tänker på skildringarna, som vi äga av dylikt liv från den Geijerska kretsen i Uppsala eller i Lotten Dahlgrens Ransätersdal. Då alltid de äldre med lust och glädje deltogo cäri eller åtminstone voro med, var det ingen, som stötte sig därpå. När vid väckelserörelsernas kritik en brytning härmed skulle äga rum — liksom när det gällde söndagens strängare iakttagande — kunde det ofta kosta mycken både inre och yttre kamp. Det gällde att bryta ned en ganska fast tradition, och många gånger kunde den skärpta observansen leda till en bestämd brytning med - forna umgängesvänner. Så vet jag, att det t. ex. gick på den prästgård jag här skildrar, när vid den första bjudningen efter det nya kyrkoherdeskiftet i mitten av 1880-talet kortspelet förklarades ej få förekomma i prästgården. En av gästerna förklarade, att skulle sådana nya ordningar införas, hade han ej lust vara med, reste så och — återkom aldrig. I andra avseenden gick brytningen ej lika hastigt, utan förändringarna skedde så småningom och väckte därigenom mindre uppseende. På en och annan prästgård satte man sig över de ändrade tidsströmningarna, och här och där får erkännas, att vördnaden för prästens egen personlighet och intrycket av traditionens makt i vissa gamla hem voro starka nog för att låta förtroendet för prästen bli orubbat. Men i allmänhet bidrog underlåtenheten av den strängare observansen att inom de allvarligare kretsarna inom församlingen undergräva prästens auktoritet. Det var mycket av gammal förfinad umgängeskultur och