122 GUSTAF LIZELL i att göra i gamla tider, då egentligen allt borde vid en högtid vara så olika som möjligt mot i vardagslivet, de oeldade sällskapsrummen ha uppeldats, nya julgranar ha anskaffats, och friska girlander smycka ljuskronor och fönster. — Vid *1/2 5-tiden far under munter bjällerklang släde efter släde fram till trappan, och glada gäster stiga ur de fullastade fordonen. Det hörde alltid till, Fig. 22. Prästgårdssalong. att på julbjudningarna hela familjerna skulle vara med, ända ned till sex-, tio-årsåldern. Ända till ett too-tal personer kunde på detta sätt bli samlade. Sedan alla först i nedre våningen undfägnats med kaffe, vandrade man högtidligt par om par genom de nu rikt upplysta förstugorna upp till salongen i övre våningen, där tvenne tända julgranar strålade till mötes, och inom några ögonblick voro vid tonerna av Topelii gamla respolska (»Klang min vackra bjällra») eller »Nu är det jul igen», spelad av fiol (dragspel) och piano, alla, äldre som yngre, förenade i en stormande