VäÄrmLändskt PRÄäsSTGÅRDSLI1V 123 ringdans. Och sedan fortgår aftonen under växlande samspråk och dans några timmar framåt, medan de äldre herrarna inne i prostens rum röka sin cigarr och i något sidorum den yngsta ungdomen roar sig på bästa sätt. Sedan ett par timmar förflutit serveras te och småbröd, som kringbjudes i rummen. Så kommer en musikavdelning. Det är Josephssons och Geijers sånger som sjungas, kanske stundom ett par gluntar eller någon aria. Aldrig glömmer jag kvällen i prästgården, när jag första gången hörde den stolte bassångaren med den underbara stämman sjunga arian ur Elias: »Det vare nog, så tag, o Gud, min ande» och Elisa-ariosot: »Hon stod så skön vid branta klippans rand» eller när den gamle löjtnanten med bruten stämma men nobelt föredrag lät höra Geijers »Ensam i bräcklig farkost», som han lärt sjunga av Geijer själv, i vars Uppsalahem han uppehållit sig nyåret 1839. Efter en paus, utfylld med åter lekar eller dans — på ett och annat ställe med något av de halvvuxna barnen utfört sagospel e. d. — följde en ny musikavdelning, denna gång piano à quatre mains, och så förgingo hastigt kvällens stunder. Vid */2 11- eller 11-tiden serveverades i nedre våningen supén. Vid den förnyade samling kring tänd gran, som sedan ägde rum uppe på stora salongen, sökte man gärna få stämningen till avsked en smula mera högtidlig än förut. Då sjöngs t. ex. Adams julsång eller annan liknande sång. Och vid 1-tiden skildes man, och den långa raden släder ringlade åter ut genom allén. Då vi t. ex. 20 år senare träda in i samma prästgård och se den då åldrande församlingsherden samla omkring sig sina församlingsbor, är allt ganska olika. Det är ej blott han själv, som på grund av sin åskådning och av årens naturliga påverkan älskar mera stillhet, utan man märker, att hela tiden är en annan. Att vid en bjudning nu ett glas vin eller en dans skulle förekomma i prästgården, ligger alldeles fjärran att tänka. Det ses knappt gärna, att ens mera bullrande lekar förekomma bland ungdomen. Det som nu nästan är det enda underhållningsmedlet är musiken och sången, men även denna har en annan karaktär än förr. Det är gärna en psalm, som begynner och slutar samvaron, och i raden av övriga sånger, som förekomma, ha de allvarliga styckena gärna